Ron-Ron tradead

Houston Rockets är det senaste NBA-laget som hakar på trenden att ge upp lite framtid (draftval i första rundan, Donte Greene samt Bobby Jackson) för en chans att bli riktigt bra NU. Halvtokige Ron Artest joinar nu laget som redan har en superstar i Tracy McGrady, en stjärncenter i Yao Ming, en stopper i Shane Battier och andra nyttiga och högintressanta spelare som Luis Scola, Brent Barry och Rafer "Skip to my Lou" Alston.

Sedan kanske det bara är jag som lever i det förflutna, men jag måste ändå tro att Stevie Franchise kan bidra med mer än 5.5 ppg...han avslutade förra säsongen med en operation redan efter tio matcher, men är inställd på att komma tillbaka till Houston den här säsongen.

Head coach Rick Adelman (Artests favoritcoach, för övrigt) får stora valmöjligheter med sin lineup. Men tänk er en starting lineup med Alston, McGrady, Artest, Scola och Ming. Shane Battier som förstklassig 6th man – eller från start om man vill spela litet.

Ron-Ron spelar D

Dagens citat

"What you see is what you get. I wear my emotion on my sleeve. I'm a true person. I'm not going to be fake or fabricated to anybody."

Jeremy Shockey lovar (hotar?) att han inte kommer att förändras trots att han kommit till ett nytt lag. Bilder med mera från starten av New Orleans Saints training camp hittar du här. Förra säsongen rankade jag Saints som ett av NFL:s mest överskattade lag, i år tror jag att de har en bra chans att nå Super Bowl. De bör, till skillnad från exempelvis storlagen i packade NFC East, ha en ganska bekväm resa genom sin egen division – svaga NFC South, där de bland annat har chansen att träna avslut mot mina Atlanta Falcons två gånger...

Marketing 101

Det är inte mycket som kan få mig att skriva om WNBA, än mindre posta en video. Men det här är pr-genialitet av sådan dignitet att man nästan tror att det är självaste David Stern som ligger bakom det. Detroit Shock mot Los Angeles Sparks, WNBA:s första fullskaliga slagsmål någonsin. Raaawr.

Childress klar för Olympiakos

"It's a great city and a great organization. They do whatever they can to make you feel at home", säger Josh Childress när det oväntade hoppet från NBA till Europa – ni kan ju scrolla ned och läsa vad vi skrev på den här sidan för ett par dagar sedan – nu är klart.

Som om inte detta vore nog, så sprider radiostationer i Atlanta nu rykten om att Hawks andra tunga free agent Josh Smith även han flirtar med tanken på spel i Europa. Att ytterligare en av stöttepelarna i Hawks nybygge skulle försvinna, utan kompensation, vore kanske dödsstöten för det nybygge som ändå visade sig lite lovande i den där slutspelsserien (3–4) mot Boston Celtics i våras.

Lönemässigt bör Atlanta inte ha erbjudit Josh Childress mer än vad man nu gjorde – han är inte en spelare som ska tjäna 8-9 miljoner dollar per säsong – men det finns ju andra sätt att locka en spelare kvar.

Citatet

"I thought the way the Nuggets went about it was classless. I thought it could have gone down a whole lot better. I'll get over it once training camp begins when I'm around the guys. You never forget. I'm definitely looking forward to those couple games we play against Denver."

Marcus Camby är ledsen i ögat efter traden från Denver Nuggets till Los Angeles Clippers. Camby får nu spela för en av NBA:s mer miserabla organisationer, men en årslön på 10 miljoner dollar och ett hetare uteliv än i Colorado kanske kan vara tröst nog för den 34-årige retur- och blockspecialisten.

Gnäll lönar sig - igen

"Missnöjda superstjärnor brukar få sin vilja fram förr eller senare och klubbarna tvingas ta det som ges i utbyte". Så skrev jag igår på ämnet Jason Taylor. NFL-stjärnan som bekräftar teorin idag är Jeremy Shockey, tight end som nu lämnar New York Giants för New Orleans Saints.

Kompensationen blir draftval i andra respektive femte rundan i nästa års draft. Faktum är att Giants hade samma erbjudande redan inför årets draft, utan att tacka ja. Men med training camp bara runt hörnet vill man eliminera alla distraktioner.

En missnöjd Shockey är urtypen av en distraktion. Och inte bara för att han dejtat babes som Tara Reid (nåja) och Vida Guerra (hon med badunkadunk-asset, ni vet). Shockey är högljudd och krävande, han vill ta mycket plats både på och utanför planen.

En vanlig teori under Giants fantastiska slutspel i vintras, där Eli Manning (den jäveln) gick från medelmåtta till Super Bowl-MVP, var att Manning gynnades av skadade Shockeys frånvaro i anfallsspelet. Istället för att hela tiden känna sig tvingad att söka sin tight end, så spred Manning runt bollen mer och Giants anfallsspel blev mindre stereotypt.

Men för New Orleans Saints och QB Drew Brees blir Shockey, i alla fall spelmässigt, ett grymt välkommet tillskott till ett offense som redan har högkalibriga playmakers som Reggie Bush och Marques Colston. Parat med ett defense som förstärkt med LB Jonathan Vilma och DT Sedrick Ellis ser Saints riktigt spännande ut, och är min favorit till att ta hem NFC South.

How 'bout that...

Atlanta Hawks kan få svårt att behålla allroundkunnige Josh Childress, en av NBA:s bästa sjättespelare. Grekiska Olympiakos (!) lockar med ett treårskontrakt värt motsvarande 20 miljoner dollar. Som europeisk basketälskare kan man ju inte annat än tycka att det är häftigt. Spelmässigt hör Childress hemma i NBA dock, och det vore ett tungt slag för Hawks att tappa 25-åringen samtidigt som man kämpar för att knyta upp highlight-garantin Josh Smith.

Childress snittade 11.8 ppg och 4.9 rpg med 57-procentigt skytte den gångna säsongen. Han spelade 29.9 minuter per match och startade alla 79 matcher på bänken.

"That's a man's jam!"


Min kompis Martin blev för övrigt så förälskad i Childress spel – och stil – mot Celtics i slutspelet att han gav honom smeknamnet "The 'Fro" för NBA:s snyggaste afro.

Timmy W

Kudos till Basketsveriges senaste bloggare Peter Finger, han har upptäckt att före detta Jämtland- och Sundsvallsspelaren Tim Whitworth finns med på San Antonio Spurs summer league-roster. Imponerande av Tim och hans agent att traggla in honom där, måste jag säga. Timothy har ju ett beautiful stroke men jag tror vi ser Jakob Törnell göra en reverse 360 windmill innan vi ser Whitworth hänga med i NBA-tempot.

Jason Taylor byter lag

2006 års Defensive Player of the Year – Miami Dolphins Jason Taylor – har fått sin vilja fram. ESPN rapporterar att en trade är klar som skickar honom till Washington Redskins, i utbyte mot ett val i andra rundan i nästa års draft samt ett val i sjätte rundan 2010.

Ett snålt bud för en spelare med Taylors digra meritlista, kan tyckas. Men ändå föga förvånande i en liga som alltmer ter sig som de stora stjärnornas marknad. Missnöjda superstjärnor brukar få sin vilja fram förr eller senare och klubbarna tvingas ta det som ges i utbyte. Randy Moss, DeAngelo Hall och Terrell Owens är några andra relativt färska exempel på spelare som bitchat tills de fått lämna, för undermålig kompensering i relation till deras talang.

I fallet Jason Taylor är det väl tveksamt om han kommer bli så mycket lyckligare i Washington. Ett bättre lag än Miami, absolut, men Redskins som har en ny coach (Jim Zorn) och ett nytt spelsystem får förmodligen svårt att nå slutspel. Speciellt i en division som inkluderar regerande Super Bowl-mästarna New York Giants, alltid relevanta Dallas Cowboys samt ett Philadelphia Eagles som vill revanschera sig efter en medioker 8–8-säsong.

Ifjol spelade Washington dessutom med en extrem emotionell tändning efter mordet på lagets stjärn-safety Sean Taylor. I år tror jag att saknaden av Taylor kommer att märkas ännu mer spelmässigt.

Jason Taylor, en kille med taktkänsla!

NHL-genomgång - CENTRAL

Det här är inlägg 781, vilket får mig att tänka på att Hagamannen, den skyldige alltså, var den 777:e mannen som DNA-testades.
Är inte det helt sjukt?
Fatta hur många namn som ingick i den undersökningen.

En helt annan notering är det faktum att Foppa stannar i Colorado. Tror spelbolaget Expekt. Tipsychimps, som inte är ett spelbolag (än), tror också att Foppa kommer att försöka igen. Men vi tror inte att Colorado är aktuellt.
Foppa vill vinna och Colorado har inte en chans.
Philadelphia igen?

I alla fall. Vi fortsätter den fantastiska genomgången av NHL-klubbarnas sommar - division för division, lag för lag.
Vi stannar i Western Conference och går i dag på del 3 - Central Division.

CENTRAL DIVISION

Chicago Blackhawks
Han stannar: Andrew Ladd, f.
Bra storlek, tillräckligt känsla. Ladd blir väl aldrig mer än en rollspelare i tredjekedjan, men han är bara 22 och kan fortfarande växa. Kolla på Johan Franzén som helt plötsligt exploderade.

Tre nya: Brian Campbell, b, Cristobal Huet, mv, Antti Niemi, mv.
Campbell var hetast vid tradedeadlinen i vintras och var hetast när kontraktet med San Jose gick ut nu i sommar. Varför? För att han kan röra på pucken, röra på kroppen och skapa från backplats. Han är vad man over there kallar en quarterback. Men kontraktet, 57 miljoner dollar över åtta år, är ju löjligt.
Huet fick ett bra kontrakt också. Inte helt fel - om man har en plan för dyra Nikolai Khabibulin som man redan äger.
Och på tal om målvakter så signade man Pelicans unga superkeeper Antti Niemi, som på de tre senaste säsongerna i finska högstaligan aldrig sjunkit under 91,6 i räddningsprocent. Lär bli AHL, men kul att se att det finska målvaktsundret lever och levererar.

Tre förlorade: Patrick Lalime, mv, Rene Borque, f, Jason Williams, f.
Jason Williams spelade bara 43 matcher men öste ändå in 36 poäng under förra säsongen. Han lever på sin hockeysmartness och funkar i nästan alla situationer. Såna behövs alltid.
Lalime fanns det inte plats för och Borque går att ersätta.

Så går snacket: De flesta klubbar har en dyr målvakt och en billig. En trio exempel:

• Pittsburgh: M-A. Fleury 5 miljoner dollar/säsong, D. Sabourin 512 000.
• NY Rangers: H. Lundqvist 6,9 miljoner, S. Valiquette 725 000.
• San Jose: E. Nabokov 5,4 miljoner, B. Boucher 650 000.

Blackhawks, som är över lönetaket, har två målvakter för totalsumman 12,4 miljoner dollar (6,75 + 5,62) per år. Det. Är. Inte. Smart. Och hittills har man påstått att man inte ska göra sig av med Khabibulin, men vi undrar vi. Ryktena går ju.

Bananbetyg på sommaren: 4 bananer. Just nu struntar vi i att man överbetalat för Cambell. Blackhawks har sannolikt köpt in sig i slutspelet igen. Vem bryr sig om ett par extra millar hit eller dit då?

Columbus Blue Jackets
Han stannar: Michael Peca, f.
Som veteran och ledare är Peca oerhört viktig för Blue Jackets. Han har förstås passerat krönet och karriären är på väg nedåt, men han kan fortfarande döda utvisningar och göra ett mål här och där.

Tre nya: Kristian Huselius, f, R.J. Umberger, f, Fedor Tyutin, b.
Här hände det saker. Efter ännu en säsong utan slutspel (enda NHL-organisationen som aldrig nått dit) så gör Columbus det enda rätta: In med nytt folk. Huselius lär inte behöva oroa sig för att bli bänkad efter ett dåligt byte här och kan spela ut. Umberger är också offensivt begåvad och kan bli förstecenter.
Tyutin ingår i det gäng backvärvningar Columbus gjort för att få stadga framför mål. Bra tänkt.

Tre förlorade: Nikolai Zherdev, f, Dan Fritsche, f, Ron Hainsey, b.
Zherdev är sjukt talangfull, bra skridskoåkare och kan blåsa i princip vem han vill när han vill.
Men han är ojämn. Vilken dag som helst kan det dock toklossna och då är han en superstar. Fritsche kommer också att utvecklas till en riktigt bra NHL-spelare.
Hainsey hade en stark säsong och gick till Atlanta för alldeles för mycket pengar. Hade varit kul att ha kvar - men inte för drygt 4 miljoner dollar per år i fem år.

Så går snacket: I skuggan av Radulovaffären så har ryske supertalangen Nikita Filatov (som gick som nummer 6 i draften) skrivit på för Columbus. Hans kontrakt med CSKA hade gått ut - men ryssarna kräver ändå 500 000 dollar. Fortsättning följer.

Bananbetyg på sommaren: 3 bananer. Namnen är inte all star-klass, men det är okej kvalitet. Framför allt har man tuffat till backbesättningen med Tyutin, Commodore och Bäckman. Framåt har man värvat rätt piggt också och Columbus blir definitivt bättre - och har stålar kvar när man vill ta fler kliv.

Detroit Red Wings
Han stannar: Brad Stuart, b.
Oerhört viktig under Red Wings guldrace. Och backen, som lätt kunde ha fått feta pengar någon annanstans som läget nu är för backar, valde att stanna i Detroit - till ett billigt pris (3,75 millar per säsong).

Tre nya: Marian Hossa, f, Ty Conklin, mv, Ville Leino, f.
Conklin var ligans kanske bästa backup den gångna säsongen (i Pittsburgh) och kommer till ett synnerligen vettigt pris (750 000 dollar per säsong).
Ville Leino är ett intressant namn. Han öste in poäng i Finland (77 pinnar på 55 matcher med Jokerit) och var MVP i ligan. Men tydligen är han långsam på rören. Lär starta säsongen i AHL och kanske få chansen i NHL efter ett tag. Eller så lånas han ut till Jokerit.
Glömde vi nån?
Ja, just det... Han den där Hossa ja. Vi återkommer om honom.

Tre förlorade: Dominik Hasek, mv, Dallas Drake, f, Garrett Stafford, f.
Hasek fick stå tillbaka för Chris Osgood under andra halvan av säsongen och det var dags att säga hejdå till den aktiva karriären igen. Hårde Drake har tappat det mesta och kommer inte att saknas. Stafford är AHL-material.
Man kan sammanfatta det som att Red Wings inte har förlorat nåt.

Så går snacket: Hossa, Hossa, Hossa. Super-Marian lämnade finalförloraren Pittsburgh för att skriva på för ett år med finalvinnaren Detroit Red Wings. Uppenbarligen är han ute efter bucklan - för han hade fått betydligt mer pengar än Detroits 7,45 millar per säsong någon annanstans. Hossa är en av ligans absolut bästa vingar och gör Detroit i princip ostoppbart i power play. Hossa gjorde 29 mål gångna säsongen. Han når 40 med Zetterberg som servitör.

Bananbetyg på sommaren: 5 bananer. Är man mästare, och tämligen överlägset, så finns det ingen anledning att röra om för mycket. Detroit har i princip samma lag - plus Hossa. Kan inte bli annat än 5 bananer.

Nashville Predators
Han stannar: Shea Weber, b.
Nashville gick inte bananas på free agent-marknaden, utan fokuserade på att behålla sina unga och begåvade backar Shea Weber och Ryan Suter.
Det var antagligen ett bra drag för en ekonomiskt klämd organisation.

Tre nya: Josh Gratton, f, Joel Ward, f, Ryan Jones, f.
Tja, här händer inte mycket. Men se förra punkten. Nashville satsar inte på dyrt folk utifrån. Spelarna man signat är inga som gör något avtryck den här säsongen.

Tre förlorade: Brandon Bochenski, f, Marek Zidlicky, b, Chris Mason, mv.
Zidlicky är en offensiv kanon men överflödig i Nashville som har djup i backbesättningen. Dessutom kostar han pengar.
Mason förlorade sin målvaktsplats till Dan Ellis och vid 32 års ålder kunde man gott göra sig av med honom.
Bochenski har flyttat runt en hel del och vid det här laget står det nog klart att han aldrig kommer längre än en tredjekedja. Offensiven är det inget fel på, men han saknar defensiv smartness, storlek och styrka.

Så går snacket: Allt handlar om vansinnigt talangfulle Alexander Radulov, som skrev kontrakt med ett ryskt lag trots att han redan har kontrakt med Nashville. Det här är en såpa och kommer att så vara ett bra tag till. NHL kräver att kontraktet ska ogiltigförklaras. Ryska KHL hävdar att det, vid tidpunkten för kontraktsskrivningen, inte fanns något avtal eller någon överenskommelse som reglerar var Radulov har rätt att spela.

Bananbetyg: 3 bananer. Nashville tuffar på med sin budgetsatsning och den ger ju ändå resultat. Man spelade slutspel i våras och ser på papperet inte mycket sämre ut nu.

St Louis Blues
Han stannar: David Backes, f.
David Backes blev helt plötsligt ett namn på allas läppar i NHL när Vancouver Canucks och St Louis Blues bestämde sig för att flexa musklerna i riktning mot varandra. Mer om det längre ned. Backes är i alla fall en centertalang med 31 poäng i bakfickan från i fjol. Han är stor, hockeysmart och har rätt inställning.

Tre nya: Chris Mason, mv, Brad Winchester, f, T.J. Oshie, f.
Superstars? Knappast. Mason får fightas med Manny Legace om jobbet mellan stolparna. Han kommer att förlora. Winchester är tuff, kan åka skridskor och kasta handskarna.
Oshie är intressantare. Han draftades av St Louis redan 2005. Han har haft lite trubbel utanför isen men på den så är han skicklig och tuff, trots att han inte är speciellt stor.

Tre förluster: Jamal Mayers, f, Ryan Johnson, f, Hannu Toivonen, mv.
Vad fan hände med Toivonen? Efter att ha stått kring 20 matcher per säsong i tre år och allmänt setts som en framtida förstekeeper så hamnade han i Finland (Ilves) igen. Tungt.
Mayers och Johnson är dugliga spelare men ingenting man hänger i julgranen.

Så går snacket: Först lade Vancouver ett bud på St Louis restricted free agent David Backes - som St Louis snabbt matchade. Sedan, i vad som såg ut som en hämndaktion, så lade
St Louis ett bud på Canucks restricted free agent Steve Bernier - som Canucks matchade.
Vi trodde att vi åtminstone hade ett underhållande ordkrig på gång här. Men allt lugnade ned sig och ingen av klubbarna uttalade sig negativt om den andra.
Det ska sägas att av många anses det en aning smutsigt att försöka stjäla andra lags restricted free agents och därmed trissa upp lönerna.

Bananbetyg på sommare: 1 banan. St Louis försöker bygga från insidan. Det är förstås den rätta vägen i det långa loppet. Men Chris Mason var en tveksam värvning och man har i princip inte fått in något annat.

Dagens rensa-ut-slöddret

LA Times rapporterar att NFL ska granska misstänkta gang signs på football-planen. Och startskottet ska tydligen ha varit Paul Pierce's påstådda bloods-hot mot Atlantas Al Horford under NBA-slutspelet.

– Så fort vi ser nåt sånt här, så kastar vi oss på laget och spelaren eller den anställde. För att de ska sluta och upphöra. Punkt slut, säger NFL:s säkerhetsansvarige Milt Ahlerich.

Det är bra. Buss på slöddret. Nu är bara frågan, när ska Waldo ta tag i det här på hemmaplan? Jag har ju sett hur Johan Westerlund, Jim Enbom och de andra värstingarna flänger och far med armarna. It's a disgrace.

Fast det roligaste i hela den här soppan är nog ändå NHL-talesmannen Frank Brown:
"I am not aware of there ever having been reason to employ a gang expert."
Haha. You don't say... Jag som trodde NHL var fullt av bloods och crips.

(kolla efter B:et)

Vinn Harold Miner - i plånboksformat!

Blås i trumpeterna, sprid konfetti för vinden, bada i fontänerna.
Den är här nu.
Sommartävlingen.
En dramatisk sommarföljetong - en upperdeckare (fniss) i åtta skälvande delar.

Tipsychimps har grävt i arkiven på kontoret och hittat en dubbelkvartett NBA-spelare som vi minns från tiden när vi var små. Vi tyckte det fanns så bra historier, så många känslor och ett så högt affektionsvärde i korten att vi beslutade oss för att tävla ut dom.

Varje kort är ovärderligt.
Häng med.
I dag är det del 1: Baby Jordan.


Namn: Harold Miner.
Längd: 6'5 (196 cm).
Vikt: 250 lb (96,5 kilo).
College: University of Southern California.
Draftad: 12:a 1992, av Miami Heat.
Klubbar: Miami Heat (1992-1995), Cleveland Cavaliers (1995-1996).
Stats: Miner gjorde fyra säsonger, hans bästa var den andra. Då snittade Baby Jordan 10,5 poäng, 2,5 returer och 1,5 assist. Han sköt också fina 47,7 procent och var 4 av 6 från trepoängslinjen (varför testade han inte fler?).
Det intressanta med Miners statistik är att den ju inte är så usel. Så man undrar ju exakt hur jävla dåligt hans försvar var.
För Miners kompletta stats, kolla in Basketball-reference.

Därför minns vi honom: Tre anledningar: Smeknamnet Baby Jordan, dunktävlingen 1993 och dunktävlingen 1995 (i och för sig ansedda som två av de sämre genom tiderna).

Karriären: Kort och tämligen blygsam. Baby Jordan var en superstjärna i college och blev bland annat vald till Sports Illustrateds college basketball player of the year 1992 (före Shaq). Men han snittade aldrig mer än 10,5 poäng under sina fyra säsonger och kom i princip alltid från bänken. Problemet var att han inte hade mycket mer än fysiken. Han kritiserades för sitt svaga försvarsspel och påstods inte förstå spelet.
Tradeades från Heat till Cavaliers 1995, men i Cavs blev det bara 19 matcher på en säsong. Sommaren 1996 försökte han spela till sig en plats i Toronto Raptors men blev cuttad på försäsongen.
Harold Miner ställde in skorna i garderoben efter det.

Det gör han nu: Vem vet? Det sägs att han jobbar med real estate i Las Vegas. Sedan han slutade har Miner konsekvent vägrat att bli hittad. Han ger inga intervjuer och han dyker aldrig upp i offentliga sammanhang.
Men du, Harold, mejla om du vill prata.

Tävling: Vill du vinna det fantastiska basketkortet (Fleer '95-95) du ser här uppe?
Svara då på följande fråga: I vilken stad vann Harold Miner dunktävling 1993?
Mejla ditt svar till chimpmaster@tipsychimps.com - och glöm inte din postadress.

Summer League

Derrick Rose sätter sina första två poäng som basketproffs och Michael Beasley svarar.

Mario Chalmers gick som nummer 34 i årets draft till Miami Heat. Chalmers har imponerat ordentligt under försäsongen. I och med det har han nu fått ett av de fräsigaste smeknamnen i NBA.

Tredjevalet i draften. Grizzlies talangfulle O.J Mayo.

NHL-genomgång - NORTHWEST

Dags för del två av vår feta NHL-genomgång av samtliga lags sommar. Vem har värvat bäst, sämst, mitt emellan? Vad är snackisen?

Genomgången är uppdelad i sex delar, en för varje division.
Vi stannar kvar i de västra delarna av nordamerika, men lämnar (precis som Mathias Tjärnqvist?) Pacific. I dag: Northwest Division.
Håll i hatten.

NORTHWEST DIVISION

Calgary Flames
Han stannar: Daymond Langkow, f.
Langkow är en bra playmaker och vet vad han håller på med på egen planhalva också. Tillsammans med Conroy, Lombardi och Cammalleri (som kan spela alla forwardspositioner) så är Calgary starkt på centerplats.

Tre nya: Todd Bertuzzi, f, Michael Cammalleri, f, Rene Borque, f.
Bertuzzi är numera skadat gods. Då pratar jag inte bara om hans rykte efter överfallet på Steve Moore för några år sedan, utan också om just skadorna. Han är inte pålitlig längre.
Playmakern Michael Cammalleri har hög potential och kan mildra förlusten av Tanguay och Huselius.
Borque ger bredd. Ingenting mer.

Tre förlorade: Alex Tanguay, f, Kristian Huselius, f, Owen Nolan, f.
Tanguay har det mesta utom fysiken men gjorde en oväntat svag säsong med Flames. Huselius har en tendens att tappa intensitet och försvinna ur matcherna.
Men Flames kommer att sakna båda. Den här duon var Flames bästa på att bryta mönster och få någonting att hända kreativt.
Owen Nolan har fortfarande en del att tillföra.

Så går snacket: Mycket handlar om kedjor i Calgary just nu. Vem spelar med Iginla? Ska Conroy degraderas till tredjelinan? Ska verkligen Bertuzzi få chansen i första?
Dessutom är det, som lite plåster på såren för en av våra mer underskattade svenskar, många Flamessupportrar som inte gillar att Husse fick gå.

Bananbetyg på sommaren: 2 bananer. Flames har blivit djupare på forwardssidan, men samtidigt tappat deras bästa kreatörer. Som bäst lär man vara lika bra som i fjol. Och det var inte tillräcligt bra.

Colorado Avalanche
Han stannar: Adam Foote, b.
Avalanche försökte ta tillbaka the glory days med Foppa och Foote i fjol. Det gick så där, även om Foppa dominerade när han kunde spela och Foote var precis det han alltid varit - en ledare, en tuffing och helt enkelt en kille att hålla i när det blåser.

Tre nya: Darcy Tucker, f, Andrew Raycroft, mv, Daniel Tjärnqvist, b.
Ja... Med tanke på förlusterna så ser det här inget vidare ut. Tucker är en personlig favorit, men hans tid är förbi. Med Raycroft får Avalanche ett uselt målvaktspar (Raycroft och Budaj) och Daniel Tjärnqvist, ja, vi kan bara hoppas att du får bevisa att du är bättre än många tror.

Tre förlorade: Andrew Brunette, f, Kurt Sauer, b, José Theodore, mv.
Brunette har kapacitet att ösa i poäng, något som inte kommer allt för naturligt för många andra Avalancheforwards. De hade behövt honom.
Sauer är en stabil back och José Theodore vaknade under andra halvan av säsongen och visade glimtar av att fortfarande vara den målvakt som för inte så länge sedan var bäst i ligan.

Så går snacket: Joe Sakic - in eller ut? Sakic är en av de bästa spelarna i NHL genom tiderna. Men än har han inte bestämt sig om han ska pensionera sig eller spela vad som definitivt kommer att vara en meningslös säsong till.

Bananbetyg på sommaren: 1 bananskal. Faktum är att Per Ledin kan vara Colorados bästa värvning så här långt. Inget ont om Ledin, som kan lira hockey, men han sätter inte skräck i West direkt.

Edmonton Oilers
Han stannar: Robert Nilsson, f.
Okej, det låter inte så jävla bra för er som minns Lill-Magics insatser på svenska isar. Men Nilsson har ju tveklöst talang och den gångna säsongen började han producera också. Nilsson gjorde 41 poäng och har en stor roll i Edmontons unga satsning.

Tre nya: Eric Cole, f, Lubomir Visnovsky, b, Gilbert Brule, f.
Cole är ytterligare en personlig favorit. Han tacklar, sliter, spelar åt båda håll och gör poäng. Visnovskys offensiva kvalitéer behövs och kanske det äntligen lossna för talangfulla Brule när han nu fått miljöombyte.

Tre förlorade: Joni Pitkänen, b, Raffi Torres, f, Jarret Stoll, f.
Det här ingen trio Edmonton står och faller med. Pitkänen har bevisligen talang så det räcker och blir över, men det betyder ju ingenting förrän han spelar upp till sin potential.

Så går snacket: Förutom sandlådefighten mellan Edmontons general manager Kevin Lowe och Anaheims dito Brian Burke så är det en generellt positiv stämning i Edmonton.
Kanske kan man skrota öknamnet Deadmonton det här året.
Med ung, underhållande talang så är Oilers ett slutspelslag igen.

Bananbetyg på sommaren: 4 bananer. Cole och Visnovsky är bra värvningar och man har inte tappat nåt av värde.

Minnesota Wild
Han stannar: Kurtis Foster, b.
Okej, ingen superstjärna, men Foster är stor och har ett ruggigt skott.

Tre nya: Owen Nolan, f, Andrew Brunette, f, Antti Miettinen, f.
Minnesota har tunga förluster framåt och kanske kan den här trion vara lite plåster på såren. Brunette har tillhört Wild tidigare och är en riktigt bra hockeyspelare. Man fick honom rätt billigt dessutom.
Nolan är effektiv i rätt situationer och Miettinen lär leverera några snygga assist och cirka 30 poäng i alla fall.

Tre förlorade: Brian Rolston, f, Pavol Demitra, f, Aaron Voros, f.
Rolston och Demitra var trea och fyra i poäng för Minnesota den gångna säsongen och det är väl tveksamt om nyförvärven kan producera lika bra.
Voros var förstås ingen nyckelspelare men en kul snubbe som gav Wild tuffhet att mixa upp sin fart och skill med.

Så går snacket: Vad hände med tuffa Wild? Fedoruk drog, Voros drog och till och med Chris Simon lyckades hitta ett kontrakt (i Ryssland). Nu får Derek Boogaard stå för boxandet själv.

Bananbetyg på sommaren: 2 bananer. När ska Wild ta det där sista steget upp och bli ett allvarligt hot? Det har varit frågan länge i Wild. Som nån skrev: always a competitor, never a contender.
Nu har man bytt ut halva truppen, men man tar inget steg den här säsongen i alla fall. Möjligtvis ett steg bakåt i och för sig.

Vancouver Canucks
Han stannar: Eh... Kyle Wellwood?
Canucks hade inte så värt att behålla. Men det som var värt - stack. Näslund flyttade, Morrison flyttade och Trevor Linden pensionerade sig. Wellwood tog man på waivers från Toronto och är en omsignering bara i teorin. I praktiken är han helt ny - och kommer från en usel säsong.

Tre nya: Pavol Demitra, f, Steve Bernier, f, Ryan Johnson, f.
Demitra är en bra värvning, Bernier likaså. Demitras fart och skills är av toppklass och Berniers potential är stor.
Frågan hur Bernier klarar att ta klivet från talang till förstakedjan. För just nu är han inritad tillsammans med bröderna Sedin.

Tre förlorade: Markus Näslund, f, Brendan Morrison, f, Trevor Linden, f.
Näslund sjunger på sista versen och det var väl dags för honom att byta miljö, även om jag inte tror att han hamnade i rätt miljö i New York.
I och med Morrisons sorti så är hela den gamla superkedjan (Näslund, Morrison, Bertuzzi) nu borta. En ny superkedja verkar vara långt borta.

Så går snacket: Monstererbjudandet till Mats Sundin (20 miljoner dollar för två år) verkade chocka en hel värld - utom just Mats Sundin, som iskallt ignonerade det. Canucks är tunna framåt och de flesta hoppas nog fortfarande på Sudden. Men jag tror inte det finns en chans att han går dit.

Bananbetyg på sommaren: 2 bananer. Canucks lovar att det kommer att hända mer med deras lag innan säsongen kör igång. Det får man hoppas. Demitra och Bernier är en okej start, men det är långt, långt, lååångt kvar tills man når slutspelskaliber.

UPDATE: Vancouverforwarden Byron Ritchie påstås vara intressant för Brynäs och Timrå. Det borde han vara. Ritchie har aldrig slagit igenom i NHL, men han var lysande i Rögle 2004 (33 poäng på 30 matcher) och har dominerat i AHL. Det låter väl som en bra elitseriespelare?

NHL-genomgång - PACIFIC

PREMIÄR!
Efter att ha varit begravd i jobb, och i väntan på att det ska se någorlunda klart ut, så har NHL-apan nu tagit mod till sig.

Free agent-perioden är på cruise control och i dag kör Hear No Evil igång en fet genomgång av samtliga lags sommar. Vem har värvat bäst, sämst, mitt emellan? Vad är snackisen?

Genomgången är uppdelad i sex delar, en för varje division.
Vi börjar way out west - med Pacific Division.
Mycket nöje.

PACIFIC DIVISION

Anaheim Ducks
Han stannar: Corey Perry, f.
I ett lag som är, milt sagt, impotent offensivt så är Corey Perry en viktig kugge. Perry är stark och tuff, precis som Ducks gillar sina spelare, men han har också hyfsade händer och en näsa för mål.
I fjol tappade Ducks Dustin Penner när man inte kunde matcha Oilers bud. Den här gången satte man ned foten och gav ingen annan chansen att stjäla Perry - till priset 5 miljoner dollar per år i fem år.

Tre nya: Brendan Morrison, f, Steve Montador, b, David LeNeveau, mv.
Morrison är nyckeln här. Kan han tända efter ett skadefyllt år kan det faktiskt hända något i offensiv zon. Montador ger backdjup och LeNeveau... Ja, vad? Det känns tufft att få istid bakom Giguere och Hiller.

Tre förlorade: Todd Bertuzzi, f, Doug Weight, f, Marc-Andre Bergeron.
Bertuzzi tvingades man köpa ut. En förlorad investering. Montador ersätter i viss mån Bergeron och Doug Weight är ingen större förlust i det här läget av hans karriär.

Så går snacket: Det mesta har handlat om general managern Brian Burkes lååånga fight med Edmontons gm Kevin Lowe.
Burke har tagit varje chans att såga Lowe sedan Oilers stal Dustin Penner med ett vansinneskontrakt. Lowe slog till slut tillbaka och kallade Burke för en "moron".
Först då, efter ett år av Burkeutspel, så klev NHL ned i sandlådan och sa åt pojkarna att ge fan i att bråka inför öppen ridå.

Bananbetyg på sommaren: 2 bananer. Brendan Morrison har haft ett jobbigt år på grund av skador och kan ge en offensiv injektion. Men fortfarande behövs bättre offensiv i Ducks. Man är dock över salary capen och kommer att behöva tradea för att få skills i laget.
Bara två lag gjorde färre mål i fjol och Ducks fysiska, men en aning kantiga, spelstil blev avslöjad av Dallas i slutspelet.
En viktig grej: Scott Niedermayer gav det här året tidigt besked om att han ska spela kommande säsong.

UPDATE: Backen Joe DiPenta hade aldrig någon chans att få stanna kvar i Ducks och kan inte kallas en förlust. Nu har han skrivit på för Frölunda - och det är definitivt en vinst för elitserielaget.
Det DiPenta saknar i ren hockeytalang tar han igen i hårt jobb. Han är ett defensivt monster som kommer att göra det jobbigt för motståndarna att skapa bra lägen.

Dallas Stars
Han stannar: Loui Eriksson, f.
Eriksson har ju ingen magnifik elitserie- och landslagskarriär att tala om, så han förblir en doldis för den stora allmänheten. Han är inte starkast i Texas, men han har speluppfattning både framåt och bakåt och kan göra mål. Räkna med en större roll för honom kommande säsong.

Tre nya: Sean Avery, f, Fabian Brunnström, f, Maxime Fortunus, b.
Avery har en del bagage om man säger så. Frågan är hur väl hans stil tas emot i Dallas. Jag tror inte på succé.
Fabian Brunnström blev en så fet snackis over there att han nu har alldeles för många ögon på sig. Vad jag minns så dominerade han inte elitserien och han behöver nog lite tid på sig. Får han det?
Maxime Fortunus kan bli rookie of the year, om det finns en sån kategori för coola namn. Och han är från Haiti, en klassisk plantskola för hockeyspelare.

Tre förlorade: Antti Miettinen, f, Niklas Hagman, f, Mattias Norström, b.
Miettinen och Hagman är bra, men inte oersättliga. Den typen av tvåvägsspelare finns det fler av.
Norström är en helt annan biff. Notan har haft en stark karriär och kommer att vara saknad. Den typen av karaktärsspelare växer inte på träd.

Så går snacket: Avery förstås. Fågel eller fisk? Fansen gillar honom och motståndarna hatar honom. Lagkamraterna? Det är nog delade känslor. Men jag vet att jag inte skulle vilja ha honom i mitt lag, inte för 4 miljoner dollar per säsong - i tredjekedjan. Men å andra sidan skulle jag inte gärna se honom i motståndarens lag heller.

Bananbetyg på sommaren: 2 bananer. Dallas har inte gjort mycket mer än signat Avery och föryngringsprocessen går långsamt. Brad Richards blir viktigaste spelaren. Det här ska bli hans lag när Modano slutar.
Modano är förresten 38. Jere Lehtinen är 35, Zubov 37, Boucher 35... Man har rutin i alla fall.

Los Angeles Kings
Han stannar: Nope. Kings har inte resignat med någon. Inte någon jag hittar i alla fall.

Tre nya: Matt Greene, b, Alec Martinez, b, Oscar Möller, f.
Här har det inte hänt mycket. Matt Greene kom från Oilers och han vet hur man agerar framför egen målvakt.
Oscar Möller, från Spånga, gick som 52:a i draften i fjol och spelade i WHL den gångna säsongen. Intressant snubbe som var rätt vass i JVM i vintras. Lär få nöta i AHL.

Tre förlorade: Rob Blake, b, Lubomir Visnovsky, b, Michael Cammalleri, f.
Blakes fantastiska karriär lider definitivt mot sitt slut. Men hans värde i Kings var större än det kommer att vara i Sharks. I Kings hade han kunnat fortsätta agera mentor åt de yngre, i Sharks förväntas han vara tongivande i ett lag som har tänkt nå Stanley Cup-finalen.
Cammalleri är en bra playmaker men passade inte riktigt in i Kings process.

Så går snacket: Ständigt nybygge. Kings har inte ens skaffat en ny coach efter att Marc Crawford lämnat. Däreot ar man skaffat ett par defensiva backar i Greene och Denis Gauthier, som man tradeade till sig innan free agent-perioden startade. Kings var bland de absolut sämsta sämst i ligan i egen zon i fjol.
Man kommer att suga som fan kommande säsong - men samtidigt har man framtiden för sig. Kings har sjukligt mycket caputrymme och bra unga spelare. Ge dom tre år till.

Bananbetyg på sommaren: 1 bananskal. Dom har ju inte gjort nåt.

Phoenix Coyotes
Han stannar: Al Montoya, mv.
Hurra! Nej, jag skojar. Coyotes hade inte så mycket värt att behålla, men att man resignar med Montoya säger i alla fall något om hur tufft det blir för Mikael Tellqvist att få istid i NHL, för att inte tala om Joel Gistedt.

Tre nya: Olli Jokinen, f, Kurt Sauer, f, Viktor Tikhonov, f.
Jokinen är en hingst och fortfarande bara 29 år, även om det känns som att han har varit med längre. Han kan göra mål, vilket inte är stjärnan Shane Doans starkaste sida. De kommer att trivas ihop.
Sauer kommer aldrig att uppfinna hjulet men är en pålitlig kille i egen zon.
Viktor Tikhonov är förstås den gamle supertränarens sonson. Hanblev valde till bäste forward i JVM senast och är faktiskt redan på plats i Phoenix då han inte hade något ryskt kontrakt. Så inget tjafs om avtal där inte.

Tre förlorade: Keith Ballard, b, Nick Boynton, b, Radim Vrbata, f.
Man gav upp en riktigt bra back (Ballard) och en inte lika bra (Boynton) för att få Jokinen. Men med Sauer och David Hale har man kompenserat lite i alla fall.
Vrbata gjorde sin hittills mest produktiva säsong 08/09 (56 poäng) och är inte heller lätt att ersätta. Men nåt måste man ju göra.

Så går snacket: Phoenix kan ha sneglat lite väl mycket på divisionsrivalen Anaheim anno 2006/2007. Man har tradeat till sig och skrivit kontrakt med fyra riktigt tuffa pojkar samtidigt som man ersatt skillsbackar med defensiva typer. Så uppebarligen tänker man ta sig uppåt i rankingarna med kraft.
Jag har en idé: Till nästa säsong, snegla på Detroit Red Wings i stället.

Bananbetyg på sommaren: 3 bananer. Man kan säga vad man vill om Coyotes vägval, men faktum är att man försökt ändra det som inte funkade i alla fall. Man ligger också en bra bit under capen och har bra prospects, som exempelvis Kyle Turris och superdansken Mikkel Bödker.

San Jose Sharks
Han stannar: Jeremy Roenick, f.
J.R. visade att det fanns lite bensin kvar i tanken. Han är 38 år nu och produktionen är, för honom, blygsam (33 poäng i fjol). Men med tanke på lönen och allt han ger i form av rutin ch ledarskap så är det värt det.

Tre nya: Dan Boyle, b, Rob Blake, b, Brad Lukowich, b.
Blake har kommit upp i åren men kan fortfarande proppa motståndare och avlossa ett dödligt slagskott. Boyle kan styra ett power play men hans lilla storlek kan bli jobbig i tuffa Pacific. Å andra sidan lär han kunna åka cirklar runt en del motståndare.

Tre förlorade: Brian Campbell, b, Matt Carle, b, Craig Rivet, b.
Campbell blev ingen supersuccé i Sharks. Carle kommer att saknas mer, i alla fall i ett längre perspektiv då han går in i blott sin tredje säsong.

Så går snacket: Sharks offrar igen sin framtid för att vinna nu. Den här gången försvann talangen Ty Wishart, Matt Carle och ett draftval i första rundan. Åker man ut i andra rundan för fjärde året i rad så var det naturligtvis inte värt det. Å andra sidan måste man försöka utnyttja stommen man har nu med Thornton, Marleau och Cheechoo.

Bananbetyg på sommaren: 3 bananer. Sharks har det mesta - men det sa jag i fjol också.

He may be wrong, but I doubt it

Barkley spottar sanningar som vanligt. Så här säger han om Favre-cirkusen och Aaron Rodgers obekväma sits:

Silly little games u and me play

Michael Vick i all ära, men det NFL-fansen talar om just nu är Brett Favre. Den snärjiga historien bit för bit:

* Quarterback-legendaren Brett Favre meddelar vid 38 års ålder att karriären är över. Tårarna rinner under presskonferensen i mars.

* Det dröjer bara någon månad innan ryktena börjar gå. Favres familj vill att han ska göra comeback, och Favre själv börjar ge vika.

* Green Bay Packers vill tidigt försäkra sig om vad Favre vill – de har ju valt att gå vidare och utnämnt Aaron Rodgers som ny startande quarterback. Favre meddelar Packers att "jo, jag är pensionerad".

* Packers väljer ytterligare två quarterbacks (Brian Brohm, ett av de topprankade QB-löftena, och Matt Flynn) i NFL-draften.

* Framemot juni börjar Favre-ryktena ta fart igen. Den 20 juni pratar han med Packers coach Mike McCarthy. Favre har kovänt. "Jag vill tillbaka. Och om ni inte vill ha mig, så vill jag att ni släpper mig från mitt kontrakt (tre år kvar)", är budskapet till McCarthy och Packers.

* Den 8 juli låter Favre och hans agent officiellt meddela att han är "100% inställd" på att spela football kommande säsong.

* Favre försöker pressa Packers att säga upp kontraktet. Han vill välja sin klubb själv, eftersom han vet att Packers valt att gå vidare med Aaron Rodgers.

* Men Packers vet att det kommer göra klubben mer skada än nytta att släppa Favre direkt. Risken är överhängande att han går till en annan klubb som slåss om slutspelsplatser. Värst av allt är tanken på Favre hos någon av Green Bays divisionsrivaler Chicago Bears och Minnesota Vikings – två mycket kapabla lag, men med stora frågetecken på quarterback-positionen.

* Packers går ut i media och klargör: "Brett är välkommen tillbaka till laget, men vi kan inte garantera i vilken roll det blir". I klartext: Om du kommer tillbaka är det som backup till Aaron Rodgers.

Och här är vi nu. Kan du se forne Super Bowl-mästaren, forne MVP:n och framtida Hall of Fame-medlemmen Brett Favre som backup till en 24-åring? Nä. Just det.

Det vet Packers också – de har synat Favres bluff. De vet att han hellre lägger av (igen) än sitter på bänken.

Så vad kommer hända? Well, Favre kan med all sannolikhet glömma sina förhoppningar om att själv bestämma vilken klubb han ska spela för. Green Bay kommer istället lyssna på erbjudanden för Favre för att sedan ge honom möjligheten att gå i en trade. Ett lag som Tampa Bay känns betydligt mer sannolikt än en rival ur NFC North – och Tampas coach Jon Gruden är ju känd som "the quarterback collector".

Men vadå, kan Green Bay verkligen starta Aaron Rodgers om Brett Favre vill spela igen? Jag tror det. Jag tror att coach McCarthy är genuint inställd på att gå vidare med Rodgers och se vad han kan åstadkomma; tiden är mogen efter att ha sett och lärt bakom Favre. Jag tror också det finns en känsla i Packers-organisationen att vad man såg av Favre den gångna säsongen verkligen var taket för vad han kan åstadkomma i den här åldern. Men... Det finns analytiker som menar att Favre är självskriven som starter bara han dyker upp vid training camp, inställd på att träna som vanligt. Den som lever får se.

How does it feel, Brett?

Ligans mest hatade? Not so fast...

Aftonbladet har snappat upp historien om Michael Vick, och återger väl en ganska korrekt historiebeskrivning. Det jag reagerar på är den här frasen, som yttras i närmast förbigående som vore det en självklarhet:

"Ligans mest hatade spelare kan komma ut ur fängelset redan nästa år, men då har kamphundarna kostat honom mer än två års frihet."

Utanför NFL? Möjligen – på vissa håll. Men bland spelarna i ligan? Inte en chans.

"It can't be that bad of a crime", sa till exempel Washington Redskins superstjärna Clinton Portis om hundfajtingen. I princip hela Atlanta Falcons spelartrupp har uttryckt sitt stöd för Vick. Många av dem har fortfarande kontakt med Michael Vick trots att de vet att han aldrig kommer kasta en enda passning i den röda uniformen igen.

Besvikelse, är känslan som de flesta uttrycker i samband med Vick. Men hat? Nej.

klåppat å klårt

Som Tipsychimps berättade redan för 100 år sedan, så går Jermaine O'Neal till Toronto Raptors. Nu är allt klart och officiellt.

See ya, suckers

Först sa stjärnan Elton Brand upp sitt kontrakt för att ge LA Clippers större möjligheter att förstärka laget runt honom.
Sedan nämnde han en speciell lirare han ville ha bredvid sig i Clippers: Baron Davies.
24 timmar senare hade Clippers en muntlig överenskommelse med Davies.

Så vad gör Elton Brand?
Firar med en fin middag?
Ringer mamma och skriker ut sin glädje?
Kommer överens om ett nytt femårskontrakt?

Jo, sista punkten är korrekt. Han är överens om ett femårskontrakt, men det är inte med Clippers...

Enligt ESPN:s källor så går Brand till Philly 76ers för 82 miljoner dollar över fem år, att jämföra med de 75 miljoner dollar som Clippers påstås erbjuda.
Knappast snyggt agerat av Brand, som 30 juni sa att hans plan var att stanna med Clippers. Brands agent David Falk pratade om ett nytt kontrakt som skulle hålla honom kvar i Clippers resten av hans karriär - om bara LA:s andra lag gjorde en eller två betydelsefulla värvningar.

Clippers levererade en betydelsefull värvning.
Elton Brand levererade en käftsmäll.
Och Clippers kommer att suga. I år igen.

Dagens citat

- Det har hört av sig lite klubbar men mitt mål är att stanna i Plannja och Plannja vill ha kvar mig, så det ska väl lösa sig, men först ska vi komma överens.
John Pettersson bekräftar Tipsychimps teori angående förhandlingarna med Plannja.

Det känns jättebra måste jag säga. Med Aki (Ulander) får vi en solidare spelare än Pero (Vasiljevic) var. Han är jämnare och en större spelare defensivt.
Sundsvalls sportchef Fredrik Åhnstrand kastar Pero Vasiljevic under bussen.

Njaaa...

Sundsvall Dragons har hittat sin ersättare till Pero Vasiljevic. Det blir finske Aki Ulander som ni minns från Sallén 2006/07 då han snittade 8 poäng och 6 returer på 23 minuter per match i grundserien. Den gångna säsongen spelade han för LrNMKY i finska högstaligan med ett facit på 6.8 ppg och 6.9 rpg.

Vasiljevic var inte bra i finalserien mot Solna, så Sundsvall har inte varit angelägna om att spräcka lönebudgeten för hans skull. Men Ulander är ändå en klar nedgradering på centerpositionen. Vasiljevic var en starter, Ulander är en bänkis – enkel matematik. Räknar Sundsvall med att Mike Palm är frisk och tillbaka i storform nästa säsong?

Frågor och svar med See No Evil

Hallå där, efter några dagars semester är jag tillbaka på apkontoret. So let's catch up:

John Rosendahl hotar med att lämna Plannja för en annan ligaklubb. Men är det här verkligen ett realistiskt scenario?
Nej. Det här är blott Johns sätt att pressa klubbledningen till att ge honom ett bättre kontraktsförslag. John har alldeles för stort Luleåhjärta för att spela för en annan ligaklubb. Dessutom, hur skakig Plannjas ekonomi än ryktas vara, så har jag svårt att tänka mig att något annat lag ska kunna casha tillräckligt mycket mer för en svensk stjärna som John. Det vore helt enkelt vansinne av Plannja att låta det hända.
En mer realistisk risk, dock, är att John väljer att spela utomlands igen.

Juha Sten – är han mannen att leda Solna Vikings från pointguard-positionen?
Det tror jag absolut. När Pekka Salminen får handplocka spelare brukar det bli bra. Sten kommer ge stabilitet, försvarsspel och ledarskap, om än inte samma förmåga att ta över en match eller skapa från dribbling som föregångaren Rudy Mbemba. Solna måste dock se till att para ihop Juha Sten med en riktigt bra scorer i backcourten. Brandon McKnight är med all sannolikhet förlorad, så det blir ett nytt ansikte på den positionen. Detsamma gäller inside där Bilal Salaam ska ersättas. Men det är som jag brukar säga: Om Solna och Christer Sjögren inte har de bästa amerikanerna i början av säsongen, så ser de till att ha det i slutet av den.

Varför ska Rudy Mbemba spela i den italienska andraligan?
Det kan tyckas vara en relativt tidig påskrift och ett märkligt val att spela för en klubb i andradivisionen, men förmodligen har Rudy fått någon sorts löfte om chansen att leda laget som starter med stort ansvar. Nästa års NBA-draft är djup i pointguards (ESPN:s draftguru Chad Ford rankar till exempel 11 pointguards bland de 30 första) och det kommer krävas en riktigt bra säsong av Rudy för att bli draftad. Då håller det inte att spela 5-10 minuter per match även om det innebär en mer namnkunnig klubb på CV:t.

Alive

Vi tog en tupplur. Nu är vi tillbaka. Vi är vi och vi är bäst. Välkomna.
Det här har hänt sedan senast:

* Seattle SuperSonics flyttar - till Oklahoma City. Så här sitter jag med ett tre månader gammalt Durantlinne - som redan är vintage.

* NHL har öppnat dammluckorna och free agent-cirkusen blev... Ja, vad blev den? Den var inte helt galen, men lite intressant. Just denna blogg kommer att göra en genomgång efter helgen. Noterbart är i alla fall att Markus Näslund valde Rangers, Sharks valde att bygga om sin defensiv, Jagr valde intressanta KHL, Hossa valde chansen att vinna Stanley Cup med Detroit och Mats Sundin valde inte alls.

* Gilbert Arenas stannar i Washington. Och han tar inte ens lönen som Wizards erbjöd honom. Wizards sa 127 miljoner, Arenas sa 111. Säga vad man vill om Arenas, men han är rätt fräsig ändå. Nu är ju 111 miljoner dollar över sex år sjukt mycket, men att snubben själv tar beslut om 16 millar mindre är gulligt. Det finns hopp för idrottsvärlden.
Arenas givmilda beteende ger Wizards chansen att signa fler, bättre spelare. Som Agent Zero själv sa:

I'm a franchise player and sometimes franchise players need to make franchise decisions.

* Chris Kaman har blivit tysk och ska spela OS. Jo, vi funderar precis likadant som er: Med det där håret... Var han inte tysk redan?

* Både Elton Brand och Baron Davies överraskade när de opted out från sista åren i sina kontrakt med Clippers respektive Warriors. Nu har Davies en muntlig överenskommelse med just Clippers och det finns stor chans att Brand stannar med laget. Så Clippers är helt plötsligt en finalkandidat i West. Näää, jag skojar bara. Slutspel måste vara målet. Men det är inte ens säkert att det går.

* Brent Barry opted out också. Och det är... Eller... Nä, fan vi har inget om det.

Gothia it is

Steget före igen. Benson Callier var spelaren – Gothia är laget.

Gothia blir vansinnigt mycket bättre i år med en big three i Michael Bree, Benson Callier (om han inte floppar, men det tvivlar jag på) och Ian Johnson. Det enda som saknas för att bli superfarliga är väl en riktig center?