NHL-genomgång - PACIFIC

PREMIÄR!
Efter att ha varit begravd i jobb, och i väntan på att det ska se någorlunda klart ut, så har NHL-apan nu tagit mod till sig.

Free agent-perioden är på cruise control och i dag kör Hear No Evil igång en fet genomgång av samtliga lags sommar. Vem har värvat bäst, sämst, mitt emellan? Vad är snackisen?

Genomgången är uppdelad i sex delar, en för varje division.
Vi börjar way out west - med Pacific Division.
Mycket nöje.

PACIFIC DIVISION

Anaheim Ducks
Han stannar: Corey Perry, f.
I ett lag som är, milt sagt, impotent offensivt så är Corey Perry en viktig kugge. Perry är stark och tuff, precis som Ducks gillar sina spelare, men han har också hyfsade händer och en näsa för mål.
I fjol tappade Ducks Dustin Penner när man inte kunde matcha Oilers bud. Den här gången satte man ned foten och gav ingen annan chansen att stjäla Perry - till priset 5 miljoner dollar per år i fem år.

Tre nya: Brendan Morrison, f, Steve Montador, b, David LeNeveau, mv.
Morrison är nyckeln här. Kan han tända efter ett skadefyllt år kan det faktiskt hända något i offensiv zon. Montador ger backdjup och LeNeveau... Ja, vad? Det känns tufft att få istid bakom Giguere och Hiller.

Tre förlorade: Todd Bertuzzi, f, Doug Weight, f, Marc-Andre Bergeron.
Bertuzzi tvingades man köpa ut. En förlorad investering. Montador ersätter i viss mån Bergeron och Doug Weight är ingen större förlust i det här läget av hans karriär.

Så går snacket: Det mesta har handlat om general managern Brian Burkes lååånga fight med Edmontons gm Kevin Lowe.
Burke har tagit varje chans att såga Lowe sedan Oilers stal Dustin Penner med ett vansinneskontrakt. Lowe slog till slut tillbaka och kallade Burke för en "moron".
Först då, efter ett år av Burkeutspel, så klev NHL ned i sandlådan och sa åt pojkarna att ge fan i att bråka inför öppen ridå.

Bananbetyg på sommaren: 2 bananer. Brendan Morrison har haft ett jobbigt år på grund av skador och kan ge en offensiv injektion. Men fortfarande behövs bättre offensiv i Ducks. Man är dock över salary capen och kommer att behöva tradea för att få skills i laget.
Bara två lag gjorde färre mål i fjol och Ducks fysiska, men en aning kantiga, spelstil blev avslöjad av Dallas i slutspelet.
En viktig grej: Scott Niedermayer gav det här året tidigt besked om att han ska spela kommande säsong.

UPDATE: Backen Joe DiPenta hade aldrig någon chans att få stanna kvar i Ducks och kan inte kallas en förlust. Nu har han skrivit på för Frölunda - och det är definitivt en vinst för elitserielaget.
Det DiPenta saknar i ren hockeytalang tar han igen i hårt jobb. Han är ett defensivt monster som kommer att göra det jobbigt för motståndarna att skapa bra lägen.

Dallas Stars
Han stannar: Loui Eriksson, f.
Eriksson har ju ingen magnifik elitserie- och landslagskarriär att tala om, så han förblir en doldis för den stora allmänheten. Han är inte starkast i Texas, men han har speluppfattning både framåt och bakåt och kan göra mål. Räkna med en större roll för honom kommande säsong.

Tre nya: Sean Avery, f, Fabian Brunnström, f, Maxime Fortunus, b.
Avery har en del bagage om man säger så. Frågan är hur väl hans stil tas emot i Dallas. Jag tror inte på succé.
Fabian Brunnström blev en så fet snackis over there att han nu har alldeles för många ögon på sig. Vad jag minns så dominerade han inte elitserien och han behöver nog lite tid på sig. Får han det?
Maxime Fortunus kan bli rookie of the year, om det finns en sån kategori för coola namn. Och han är från Haiti, en klassisk plantskola för hockeyspelare.

Tre förlorade: Antti Miettinen, f, Niklas Hagman, f, Mattias Norström, b.
Miettinen och Hagman är bra, men inte oersättliga. Den typen av tvåvägsspelare finns det fler av.
Norström är en helt annan biff. Notan har haft en stark karriär och kommer att vara saknad. Den typen av karaktärsspelare växer inte på träd.

Så går snacket: Avery förstås. Fågel eller fisk? Fansen gillar honom och motståndarna hatar honom. Lagkamraterna? Det är nog delade känslor. Men jag vet att jag inte skulle vilja ha honom i mitt lag, inte för 4 miljoner dollar per säsong - i tredjekedjan. Men å andra sidan skulle jag inte gärna se honom i motståndarens lag heller.

Bananbetyg på sommaren: 2 bananer. Dallas har inte gjort mycket mer än signat Avery och föryngringsprocessen går långsamt. Brad Richards blir viktigaste spelaren. Det här ska bli hans lag när Modano slutar.
Modano är förresten 38. Jere Lehtinen är 35, Zubov 37, Boucher 35... Man har rutin i alla fall.

Los Angeles Kings
Han stannar: Nope. Kings har inte resignat med någon. Inte någon jag hittar i alla fall.

Tre nya: Matt Greene, b, Alec Martinez, b, Oscar Möller, f.
Här har det inte hänt mycket. Matt Greene kom från Oilers och han vet hur man agerar framför egen målvakt.
Oscar Möller, från Spånga, gick som 52:a i draften i fjol och spelade i WHL den gångna säsongen. Intressant snubbe som var rätt vass i JVM i vintras. Lär få nöta i AHL.

Tre förlorade: Rob Blake, b, Lubomir Visnovsky, b, Michael Cammalleri, f.
Blakes fantastiska karriär lider definitivt mot sitt slut. Men hans värde i Kings var större än det kommer att vara i Sharks. I Kings hade han kunnat fortsätta agera mentor åt de yngre, i Sharks förväntas han vara tongivande i ett lag som har tänkt nå Stanley Cup-finalen.
Cammalleri är en bra playmaker men passade inte riktigt in i Kings process.

Så går snacket: Ständigt nybygge. Kings har inte ens skaffat en ny coach efter att Marc Crawford lämnat. Däreot ar man skaffat ett par defensiva backar i Greene och Denis Gauthier, som man tradeade till sig innan free agent-perioden startade. Kings var bland de absolut sämsta sämst i ligan i egen zon i fjol.
Man kommer att suga som fan kommande säsong - men samtidigt har man framtiden för sig. Kings har sjukligt mycket caputrymme och bra unga spelare. Ge dom tre år till.

Bananbetyg på sommaren: 1 bananskal. Dom har ju inte gjort nåt.

Phoenix Coyotes
Han stannar: Al Montoya, mv.
Hurra! Nej, jag skojar. Coyotes hade inte så mycket värt att behålla, men att man resignar med Montoya säger i alla fall något om hur tufft det blir för Mikael Tellqvist att få istid i NHL, för att inte tala om Joel Gistedt.

Tre nya: Olli Jokinen, f, Kurt Sauer, f, Viktor Tikhonov, f.
Jokinen är en hingst och fortfarande bara 29 år, även om det känns som att han har varit med längre. Han kan göra mål, vilket inte är stjärnan Shane Doans starkaste sida. De kommer att trivas ihop.
Sauer kommer aldrig att uppfinna hjulet men är en pålitlig kille i egen zon.
Viktor Tikhonov är förstås den gamle supertränarens sonson. Hanblev valde till bäste forward i JVM senast och är faktiskt redan på plats i Phoenix då han inte hade något ryskt kontrakt. Så inget tjafs om avtal där inte.

Tre förlorade: Keith Ballard, b, Nick Boynton, b, Radim Vrbata, f.
Man gav upp en riktigt bra back (Ballard) och en inte lika bra (Boynton) för att få Jokinen. Men med Sauer och David Hale har man kompenserat lite i alla fall.
Vrbata gjorde sin hittills mest produktiva säsong 08/09 (56 poäng) och är inte heller lätt att ersätta. Men nåt måste man ju göra.

Så går snacket: Phoenix kan ha sneglat lite väl mycket på divisionsrivalen Anaheim anno 2006/2007. Man har tradeat till sig och skrivit kontrakt med fyra riktigt tuffa pojkar samtidigt som man ersatt skillsbackar med defensiva typer. Så uppebarligen tänker man ta sig uppåt i rankingarna med kraft.
Jag har en idé: Till nästa säsong, snegla på Detroit Red Wings i stället.

Bananbetyg på sommaren: 3 bananer. Man kan säga vad man vill om Coyotes vägval, men faktum är att man försökt ändra det som inte funkade i alla fall. Man ligger också en bra bit under capen och har bra prospects, som exempelvis Kyle Turris och superdansken Mikkel Bödker.

San Jose Sharks
Han stannar: Jeremy Roenick, f.
J.R. visade att det fanns lite bensin kvar i tanken. Han är 38 år nu och produktionen är, för honom, blygsam (33 poäng i fjol). Men med tanke på lönen och allt han ger i form av rutin ch ledarskap så är det värt det.

Tre nya: Dan Boyle, b, Rob Blake, b, Brad Lukowich, b.
Blake har kommit upp i åren men kan fortfarande proppa motståndare och avlossa ett dödligt slagskott. Boyle kan styra ett power play men hans lilla storlek kan bli jobbig i tuffa Pacific. Å andra sidan lär han kunna åka cirklar runt en del motståndare.

Tre förlorade: Brian Campbell, b, Matt Carle, b, Craig Rivet, b.
Campbell blev ingen supersuccé i Sharks. Carle kommer att saknas mer, i alla fall i ett längre perspektiv då han går in i blott sin tredje säsong.

Så går snacket: Sharks offrar igen sin framtid för att vinna nu. Den här gången försvann talangen Ty Wishart, Matt Carle och ett draftval i första rundan. Åker man ut i andra rundan för fjärde året i rad så var det naturligtvis inte värt det. Å andra sidan måste man försöka utnyttja stommen man har nu med Thornton, Marleau och Cheechoo.

Bananbetyg på sommaren: 3 bananer. Sharks har det mesta - men det sa jag i fjol också.