Inga problem samt game 4

Tipsychimps sitter risigt till av olika anledningar.
Men polisen har ingenting med det att göra. Verkligen inte. Det har absolut inte varit en razzia på kontoret och vi har inte tvingats lämna över bokföringen och en del andra papper till myndigheterna.
Ingen av de fyra aporna sitter i förhör just nu och vi har inte snackat ihop oss om vilken story vi ska dra.
Vi har inte ringt till våra advokater och ingen av oss har gråtit "jag vill hellre dö än hamna i fängelse."

Men eftersom vi resten av kvällen antagligen kommer att vara upptagna så kan det bli dåligt bloggande inför Lakers-Celtics game 4.

Dagens story är i alla fall att Rajon Rondo kan missa matchen på grund av skada. Snacka om avbräck. Eller är Sam I Am all that och ett rör pringles?
Dagens ännu större story är exdomaren Tim Donaghy som spiller allt han har gällande uppgjorda matcher. Vi kommer definitivt att återkomma till detta.

I natt är vi tillbaka. Game 4.
Missa oss inte.
Polisen gjorde inte det.
Eh... Nej, jag menar att polisen gjorde inte inte det. Eller nåt. Lejter.

Lakers-Celtics - game 3

Los Angeles Lakers-Boston Celtics 87-81
2-1 i matcher till Celtics.

Det blir lite konstigt att bryta bloggandet så där mitt i som vi gjorde i natt, men det har sina förklaringar (som trötthet). I alla fall. Lakers är tillbaka i serien och ingen hade väl förväntat sig något annat. Däremot kunde man ju ha trott att det var någon annan än "The Machine" som fixade det.
Sasha Vujacic gjorde alltså 20 pinnar.
Usch.

Hear No Evil satte båda sina spel och är nu 8-1 i slutspelet. Inte illa.

Så här såg det ut på bloggen innan vi pulled the plug i natt:

Asch.
Vi skulle ju sannolikt inte blogga i natt. Men när vi ändå sitter här kan vi väl ändå säga några saker om matchen.

Andra quartern (23-17)
* När man svingar boll är Lakers otäckt bra. När Kobe gör allting själv så är Lakers otäckt bra. Men allt där emellan... Nja.

* Vem har sagt åt Garnett att han är strictly en jump shooter? Den snubben borde aldrig få jobba inom sporten basket igen.

* Att komma hem är inte alltid en schlager. Fråga mig. Eller Paul Pierce som bland annat blev blockad av Luke Walton, sköt en airball och slutade första halvlek med (trumvirvel) 2 poäng. Pierce är från Inglewood, Los Angeles, och var för övrigt favorit till Finals MVP-titeln efter två matcher.

* Kobe tog en teknisk igen. Det gör tre stycken i den här matchserien hittills. Jag tyckte det var värt att notera.

* Jag ondgjorde mig efter första quartern över Pierces, Garnetts och Allens produktion. Allen har sedan dess lyft sig. Men Pierce och Garnett står tillsammans på den pinsamma summan av 4 poäng.
Å andra sidan så finns det Lakerslirare som inte sätter korgen i brand heller. Pau Gasol gjorde 2 poäng i första halvan, Lamar Odom 0 (noll).

* Vad gäller nattens lir så är båda Hear No Evils inne just nu. Heary har Celtics med ett handikapp på +9,5 poäng (skiljer 6 just nu) och underspelet (under 195,5) ligger fint till då man är på väg mot en total på 160 poäng. Crap No Evil har Lakers (hcp -9,5) och får hålla tummarna ännu hårdare i andra.

Första quartern (20-20)
* Jag vet vad Rajon Rondo ska träna på i sommar: Skott. Kobe Bryant gav honom ett par meters lucka och Rondo tvekade ändå. När han sköt gick det ju bra. Men uppenbarligen saknar han självförtroende i skottet.
Lär av Michael Jordan.
Ett bra skott kan göra ganska mycket för din karriär. Och Rondo har ju så mycket annat redan. Ett bättre skott skulle öppna upp hans spel ännu mer.

* I första quartern sköt Celtics två straffkast. Lakers sköt 14. Är det för att domarna är på hemmalagets sida? Nope. Lakers är betydigt aggressivare i natt och Kobe tar bollen till korgen.

* Celtics har 20-20 i första pausen. Och då har The Big Three tillsammans gjort 3 poäng (Allen). Intressant.

En timme kvar

Tro det eller ej. Men nu har även Hear No Evil (6-1 på NBA i slutspelet) klivit in med inte ett, utan TVÅ spel. Klicka på liraren med hörlurarna.

I övrigt så berättar rapporterna från Staples Center att Sam Cassell, som åkt på en sträckning, kan spela i natt.
Även Kendrick Perkins kan spela och han ser tydligen lätt och fräsch ut.
Ray Allen var i vanlig ordning först ut på planen (han skjuter 150 skott innan varje match).

I Lakers var Derek Fisher först ut på golvet av lagets starters.

De som förväntar sig en liveblogg i natt kommer sannolikt att bli besvikna. Det har varit en tuff dag och kväll och jag vet inte om någon i kvartetten pallar att hålla igång bloggen under natten. Möjligtvis kommer det några inlägg.
Men vi lovar ingenting.

Crappys lir

Crap No Evil har slagit tärning igen.
Klicka på snubben som hänger och dinglar här till vänster.

Dum, domare

Det är inte speciellt ofta som domarna hamnar i fokus i nordamerikansk idrott. Respekten för domarnas arbete är ofta högre over there än vad den är over here.
Men i natt är det väldigt intressant.

Boston.com har gjort en liten snabbgenomgång av nattens domartrio. Vi lånar lite:

Domare 1: Joey Crawford.
Stängdes av av commissioner Stern i april 2007. I slutet av en match mellan Spurs och Mavs så blåste Crawford en teknisk foul på Tim Duncan när Spursstjärnan satt på bänken och skrattade.
Enligt Duncan så utmanade Crawford honom på slagsmål.
Celtics är 2-1 i slutspelet 2008 när Crawford har ingått i domartrion.

Domare 2: Bennett Salvatore.
Salvatore blåste en märklig foul på Paul Pierce i game 6 mellan Celtics och Pistons. Pierce skottfejkade upp Rodney Stuckey i luften och lutade sig in och satte en lång trea sent i tredje quartern.
Det finns i normala fall två möjliga scenarier här: a) foul på Stuckey som lämnade golvet, eller b) ingen avblåsning alls.
Salvatore valde att blåsa - en offensiv foul.
Celtics är 3-2 i slutspelet 2008 när Salvatore har ingått i domartrion.

Domare 3: Mark Wunderlich.
Wunderlich, nämnda Crawford och Joe Forte var domartrion som inte blåste foul på Lakers Derek Fisher när Spurs Brent Barry tog sista skottet i game 4 i finalen i West. NBA har senare erkänt att en foul skull ha blåsts. Spurs låg under med 93-91 och Brent Barry skulle ha haft tre straffkast.
Celtics är 1-2 i slutspelet 2008 när Wunderlich har ingått i domartrion.

Agent Zero

Som väntat så har Gilbert Arenas sagt upp sista året av sitt kontrakt.
Nu kan han signa med Wizards på nytt - för mer pengar.

Men, men, men. Arenas har sagt att han inte signar med Wizards om klubben inte lyckas resigna Antawn Jamison, som också är free agent.
Wizards vill förstås signa båda, men det lär kosta.

Både Arenas och Jamison får antas vara stekheta på marknaden.

Foul play?

Så hur går snacket en dag som den här i good old US of A?
Ja, det vet du: Fouls, fouls, fouls och fouls.

Redan i livebloggen var vi inne på det. Vi menade att det faktum att Kobe hade svårt att fouls med sig skulle debatteras kraftigt.
Och det det debatteras kraftigt.
Men mest snackar man om totalen.

Celtics fick gå till linjen 38 gånger. Lakers? 10.
Var det verkligen så stor skillnad?
Foulade Lakers verkligen så mycket mer och var Celtics verkligen så snälla?
Tipsychimps tycker inte det.

Det tycker inte Phil Jackson heller.
Han lossade livremmen ordentligt efter match och lär ha böter att vänta:

"I've never seen a game like that in all these years I've coached the Finals. Unbelievable."

"I'm more struck at the fact that Leon Powe gets more foul shots than our whole team does in 14 minutes of play. That's ridiculous."

"I have no question about the fact that my players got fouled but didn't get to the line."

"It's the illusion that's created. The referees referee an illusion."

"Our guys look like maybe the ball was partially stripped when they were getting raked . . . but it was in the crowd, so the referees let that type of thing go."

Det är få som är på domarnas sida här. Det är få som håller med Celtics när de säger att foulsen ger en korrekt bild av matchen.
Men en hittar vi - i Los Angeles.

Los Angeles Times krönikör Bill Plaschke förstår inte alls Jacksons kritik, och ger samtidigt en en annan infallsvinkel än bara själva matematiken 38 kontra 10:

From my vantage point beneath the basket, it was clear that the Celtics were forcing the action, forcing the momentum, forcing the Lakers to foul.

There was Kevin Garnett, ripping loose rebounds from Pau Gasol, throwing huge picks on Lamar Odom.

There was Pierce blocking Derek Fisher through the lane, elbowing Vladimir Radmanovic out of the paint.

There was everybody bumping Bryant every play, every minute.

The Celtics fought to the basket; the Lakers mostly stayed on the perimeter. The Celtics acted; the Lakers reacted.

Och visst har Plaschke en poäng där. Men några fouls till kunde i alla fall Kobe Bryant ha fått med sig, särskilt när han själv åkte dit på ett par tveksamma.
Oavsett. Det lär inte bli 38-10 i straffkast till Celtics i LA någon av de tre kommande matcherna.

See No Evils kristallkula

En av fyra apor - en statistisk abnormalitet - flyr fältet i en vecka. Resmålet är den lilla småländska idyllen (...) Hultsfred, anledningen stavas Rage Against the Machine och den förklaras bäst så här:



Jag har tittat i kristallkulan, och när jag kommer tillbaka igen har följande saker hänt eller kanske hänt:

* Hear No Evil har fortsatt leverera hysteriskt bra finalbloggning.
* Lakers har utjämnat till 2-2 i matcher (Phil Jackson hittar på nåt, var så säker).
* Martin Pahlmblad har fått ett kontraktserbjudande från en klubb i franska andraligan, eller något av den digniteten.
* Ryktena har börjat gå om vem som ska tillträda på posten som basketförbundets nya landslagsboss bredvid Källman. Namnen det kommer skvallras om blir typ Visscher, Karlsson och Stjernborg.
* Inte en enda värvning kommer ha blivit genomförd i Basketligan.
* Sverige kommer ha plockat en poäng i fotbolls-EM. Praise the lord.

PS. Om det finns någon människoapa i Hultsfred med basketintresse, TV4+ och en brinnande längtan att möta en av Sveriges hårigaste bloggare - tveka inte att bjuda över See No Evil på ett par NBA-uppesittarkvällar. Jag bangar inte. DS.

Celtics-Lakers - LIVEBLOGG!

Celtics-Lakers 108-102 (20-22, 34-20, 29-19, 25-41)
Game 2, 2-0 i matcher till Celtics. Nästa match: Natten mot onsdag. 03.00 i TV4 Sport.

Vi tackar samtliga besökare för en skön natt. Nu stänger vi locket. På laptopen och på ögat. Vi syns.

Det här är en så kallad liveblogg. Det här inlägget uppdateras kontinuerligt. Senaste inlägg hittar du alltid längst upp.
Uppdatera ofta. Eller ganska ofta.
Var inte rädda för att uttrycka er i kommentarsfältet.

----- LIVEBLOGG ---------------------------------------------------------------------

06.18: Det kanske inte verkade så, men faktum är att det här var en måstematch för Celtics. Med tanke på hur svajigt man har varit på bortaplan så hade det varit tungt att komma till Los Angeles med 1-1. Det är tillräckligt tungt att komma till LA med 2-0.
För det här är långt ifrån slut.

Nu vill vi inte mena att Lakers är superfantastico bara för att man gjorde 41 poäng i fjärde quartern (Celtics hade en del med det att göra också) men man hittade åtminstone lite fart och en 31-9 run är ju svår att bortförklara.

Vår gissning är att man kommer ut ännu aggressivare i match 3 på hemmaplan. Mer Kobe, mer Gasol och mycket mer Odom. I dag började det bra, men man tappade intensiteten i samma takt som Celtics hittade den.
I Los Angeles släpper man inte greppet lika enkelt.

Dagens spelare: Paul Pierce. Gjorde i princip allt det viktiga i alla viktiga lägen för Celtics.

Dagens Askungen: Leon Powe. Varit hemlös i flera år, fosterhem, hans mamma dog fyra dagar innan han skulle spela State Championships i High Scool - och han har dominerat en NBA-final. Gjorde 21 poäng i en klassisk Celticuppvisning i hårt arbete.

Dagens statline: 13 - 10 - 2. Radmanovic en double-double? Klart han får utmärkelsen dagens statline.

Dagens lyckade spel: Att Kobe skulle ha fler än fem assist. Han hade åtta.

Dagens misslyckade spel: Att Boston skulle vinna returtagningen med minst tre returer. Länge i andra halvlek hade man ett klart övertag. Som mest sju stycken faktiskt. Men det blev 36-36. Och torsk för mig.

Dagens kommentator: Magnus Stråhle. Långt ifrån ensam besökare på livebloggen - men den enda som kommenterade.

Matchbetyg: 3 bananer. Vi hadebehövt en jämnare match, tidigare. Mn när Celtics rullade så var det en fröjd att se. Liksom genomklappningen var intressant och Lakers nyfunna offensiv var underhållande.

-------------------------------------------------------------------------------------

05.52: Lakers sista spel bröt ihop. Och Vujacic fick maskinfel. Celtics vinner 108-102.

05.47: Paul Pierce är the (bleepin') truth. 106-102 med 22,8 sek kvar. Mina pengar ligger kvar på Celtics förstås. Pierce fixade det från linjen.

05.44: Jag skriver det nu, när han blev foulad och den blåstes: Att Kobe Bryant ändå har svårt att få fouls med sig kommer att vara en snackis i USA. Och framför allt i Californien.

05.42: Okej. Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Men efter en trea av The Machine och en dunk av Radmanovic (men för helvete, hur många steg får man ta? Är han Shawn Kemp?) så står det 104-100... Och vi har en minut kvar.

05.35: Nu börjar vår ständige nordamerikanske källa vara en aning nervös här. Lakers knaprar på Celtics ledning. Och, ja, för er som inte förstått så är vår ständige nordamerikanske källa alltså här i soffan. Han ser trött ut. Kanske är det jetlag.

05.29: Bästa underhållningen i fjärde quartern är i avbrotten när Fuglesang pratar om rymden i en trailer och när Roger Moore glimtar förbi i Helgonet. Och på tal om rymden så är Radmanovic en astronaut.

05.25: Seriöst. Celtics måste droppa pannbanden. Rondo, Pierce, Posey - jag tittar åt ert håll.

05.21: Powe... Helvitte. Han är het som en kamin som är väldigt het.

05.17: Det är lite roligt att Lakers var favorit hos spelbolagen i den här matchen. Trots att man torskade game 1.

-------------------------------------------------------------------------------------

05.08: Warning! Warning! "The Machine" är inne. And he's gunning for points. Vi gillar inte Vujacic. Förutom det faktum att han kallar sig själv för "The Machine." Medelmåttiga spelare som ger sig själva fräcka smeknamn kan man aldrig få nog av.

05.05: P.J. ger igen. Tar en tung charge på Odom.

05.03: Mycket lustig situation när Odom är på väg ut över baseline med bollen. Istället för att kasta bollen bakåt så dunkar han den i bröstet på en liggande P.J. Brown för att få behålla possession. Och samtidigt som jag skriver det här så går Celtics på en liten run. Uppe med 20 nu.

05.00: Lakers är lååångt ifrån borta. Man är ju aldrig lååångt borta när man har världens bästa spelare i laget. Fast samtidigt är man lååångt borta när man har Radmanovic i laget. 72-59.

04.56: För som undrar hur det går med mina specialspel så är läget så här med fyra och en halv minut kvar av tredje quartern:
Kobe har 3 ass (måste ha fler än 5).
Celtics leder returtagningen med 27-22 (måste vinna med 3).

04.49: Odom har mikropsyke. Han började bra, men lite, lite uppförsbacke och han fösvinner. Just nu ser Lakers ut som feta förlorare. Lagspelet från tidigare under säsongen och slutspelet är som bortblåst och Kobe ser ut att förakta sin lagkamrater igen.
Gasol och Fisher försöker hjäpa till i alla fall. Men de andra... Spelare som Powe och P.J. Brown höjer sig i Celtics. I Lakers är det ingen som gör samma sak.

04.41: Får jag säga en sak bara: Kendrick Perkins. Mycket viktigare än man tror.

04.40: Kurt Rambis i rutan!

04.34: Kommentatorerna hann ta upp en intressant detalj innan vi tvingades se ett gammalt NBA Action. Nu när Kobe har tre foul så hamnar man i trubbel när det gäller defensiva uppdrag. Kobes ultimata uppgift är Pierce. Men det kan bli fysiskt - och Kobe kan få en snabb foul till. Så Kobe lär få Ray Allen på sin lott. Så vem tar Pierce? Radmanovic? Skoja inte. Luke Walton? Hm. Trevor Ariza? Tja, varför inte. Jag har ingen bättre idé i alla fall.
Men det är precis det här tipsychimps var inne på tidigare. Lakers kan stänga Allen eller Pierce - men inte båda.
Celtics å sin sida kan mljligtvis kontrollera Kobe en aning (dubblingarna har funkat bra hittills). Och hoten bakom honom? Gasol och Odom kommer inte att ta saken i egna händer. Lakers börjar och slutar med Kobe. Så vi tror på Celtics fortfarande.

04.24: Bänken är, nästan, hela skillnaden i första halvan. Paul Pierce har lite med det att göra också... Men Celtics bänk har 13 poäng (Powe 8) och Lakers har 5 poäng från bänken. Det ger en differens på 8 mellan lagen. Och då måste vi hitta fyra poäng till för att förklara Celtics överläge på 12 poäng. Vi säger Pierce på den. Det låter rimligt.

-------------------------------------------------------------------------------------

04.21: Slut på andra quartern. 54-42 till Celtics. Vår ständige nordamerikanske källas analys är den här: "Nyckeln är att Celtics har stängt ned Kobe hyfsat, samt att han tagit tre fouls. Och Paul Pierce får gärna vara knäskadad oftare. Men känner man Kobe rätt så helt plötsligt hamnar han i ett stim och pang bom så är det jämnt."

04.14: Vad äter man en sån här natt? Jag tänkte gå crazy och laga fet mat. Men det stannade, som vanligt, vid nödprovianten. Chips (dill & gräslök), Ostbågar (goda), Coca Cola (2 liter), Kaffe (starkt) och Snus (lös).

04.08: Pierce sätter en trea. Jag tror han sköt den från grannstaten. Anfallet efter: Ray Allen for three. Celtics rullar igen efter en tyngre (nåja) period.

04.03: Gasol 5 av 5. Aggressiv. Det är nyckeln.

03.59: Oldie but a goodie: Sam Cassell - phone home.

03.56: Det händer ALLTID nåt bra när Garnett försöker ta bollen till korgen. Gör det oftare. Gör det. Inte för att vi håller på Celtics. Vi är neutrala. Men vi håller på Celtics. Men vi är neutrala.

03.53: Man of the match så här långt: Leon Powe. Vem är han? Lesli Myrthil?

03.51: Nu försökte Van Gundy sätta in McHale i samma mening som Bird och Pierce i Celticshistorien. McHale var speciell, men kom igen. Mitt bestående minne av McHale the Snail är ändå att han var i Stockholm för att titta på Mbemba.

03.48: 10-0 till Boston i inledning av andra quartern. Jag tyckte väl att känslan sa Celtics. Men jag har sett fler och större runs än det här sluta illa. Jag tar aldrig ut något i förskott. Utom min lön.

03.43: Vår vän Stråhle menar att P.J. Brown är Celtics svar på Micke Hermansson. Jag har inga protester mot det. En ful jumper har han i alla fall, Brown. Fulare än Hermanssons.

-------------------------------------------------------------------------------------

03.37: Slut på första quartern. 22-20 till Lakers. Men min känsla är Celtics i det här läget. Sug på den, Crappy.

03.35: Sa expertkommentatorn Van Gundy verkligen att man borde öka antalet fouls till sju eller till och med ta bort fouls helt? Jahaja. Jag vet vilken taktik jag skulle ha mot Phoenix i alla fall. Det börjar med Hack och slutar med Shaq...

03.31: Ooops... Kobe Bryant får sin andra foul. Den första fick han när han försökte kämpa sig genom en screen. Den gillar jag inte. Den andra fick han för en armbåge mot Ray Allen. Den gillar jag. Kommentatorerna menar att det är the playoffs. Jag menar att det spelar ingen roll. Armbågar är onödiga och fula.
Sa jag att vi är i första quartern? Det är vi, två minuter kvar. Och nu tvingas Phil Jackson bänka Kobe mer än han vill i första halvlek.

03.23: Garnett svettas mer än någon annan människa jag vet. Men när han, äntligen, tog bollen till korgen ville jag krama honom ändå. Det är den Garnett jag vill se, inte den som nöjer sig med att skjuta jumpers.

03.15: PAU! Gasol dunkar arslet av Garnett. Han ser aggressiv ut, spanjoren. Det menar jag i positiv mening.

03.10: Mindre än två minuter in så tar Radmanovic sin andra foul. Grattis... Lakers! Vad ska ni med Radmanovic till?

03.09: Har Derek Fisher Sportbladets gamla, rosa "Älska Fotboll"-armband på sig? Jag vet att det är EM nu, men come on. Det där är ju löjligt.

03.07: Både Pierce och Perkins lirar.

03.01: Fy fan. Here we go. Det där introt ABC har med gamla bilder ihopklippta är jävligt snyggt. Och fräsigt som en chiquita med blockchoklad i.

02.52: Många har mejla och frågat: Vad har du egentligen satt dina pengar på den här natten? Nä, ingen har frågat det. Men jag berättar ändå.
Hear No Evil har stålar på...
1) Att Kobe har fler än 5,5 assist.
2) Att Celtics tar fler returer (med -2,5 i handikapp).
Jag känner mig segersäker i båda fallen.
Matchen? Jag tror på... Lakers, hoppas på Celtics. Men jag vågar inte tippa så länge Crap No Evil är med i bilden. Den där slumpapan är bananas.

02.47: På boston.com hittar vi senaste nytt om Celtics skadade duo Paul Pierce och Kendrick Perkins. Pierce har värmt upp - utan att halta. Gott besked, för Celtics.
Perkins säger att han ska spela, men att hans vrist är 75 procent. Gott besked, för Lakers. Perkins är den enda riktiga centern av de tio startande spelarna och är viktigare för Celtics än många tror. Kan inte han gå för fullt så... Säg hej till P.J. Brown.
Brown var riktigt bra i game 1. Men två matcher i rad? Och kanske med för många minuter för att kunna behålla elden?
Vi är tveksamma.

02.22: 40 minuter kvar till match. Hear No Evil och tipsychimps ständige nordamerikanske källa sitter bänkade framför teven och tvingas just nu titta på Patrick Ekwall, Olof Lundh och Lars Lagerbäcks försvarstal.
Vi mår dåligt.
Nu kaffe.
Häng med.

Slumpen regerar

Din favoritapa, Crap No Evil (också känd som slumpapan) har på nytt kastat tärning och fått fram kvällens bästa spel.
Snubben slumpar alltså spelen, slår tärning, och har under NBA-slutspelet 42 segrar, 29 förluster och 1 push.
Det är sanslöst.

I dag tror han på Lakers. Klicka på Crappy ute till vänster. Det är han som säger CLICK ME. Övertydlighet är viktigt för oss.
Ta hårig rygg om du vågar.

I övrigt så startar kvällens stora event, vid sidan av själva finalen förstås, om ett par timmar. Vi snackar liveblogg. Häng med.
Gör det.

Påminnelse: Liveblogg

Glöm inte bort, för bövelen, att tipsychimps livebloggar i natt.

03.00: Boston Celtics-Los Angeles Lakers.
(TV4 Sport)

Bitter

Har du nånsin undrat varför Kareem Abdul-Jabbar inte är och aldrig har varit head coach på högsta nivå?

Nu levererar han själv svaret: För att han är en före detta center, och inte en pointguard.

- I had hoped I would get an opportunity to be a head coach. That hasn’t happened. One thing it’s a real pleasure working with Bynum (Andrew, Lakers) and I’m glad I got involved. Of course I’d entertain it but it may not present itself. They see I’m coaching. Not like I’m living up in Alaska. I think ballhandlers seem to get the job, säger Kareem till New York Post.

Vår dröm

Om det faktiskt finns någon där ute som läser tipsychimps men aldrig går in på basketsverige.se så kommer här en länk till bloggaren och kommentatorn Jakob Törnells blogg.

Herr Törnell har bloggat Youtubeklippet på Rudy Mbembas predraft workout med Portland TrailBlazers.

Okej, cynikern (och det finns en del) må säga att det inte säger ett skit om verkligheten att se två ihopklippta minuter workout med Mbemba. Och, visst, det är sant. Det säger inte mycket.
Men det står TrailBlazers på den där tröjan Mbemba har på sig. Och han har inte köpt den själv.
Det är verkligheten.

För fyra tipsychimps så är det ett stort ögonblick. En svensk på en predraft workout med ett NBA-lag... Det är huge.
Tipsychimps har en dröm om världens bästa liga. Och om det inte blir en av oss så får det väldigt, väldigt gärna bli Rudy Mbemba.

The Truth-watch

Paul Pierce haltade lite mindre på lördagen tydligen och svullnaden hade gått ned.
Men han blev aldrig tillfrågad om vad han tyckte om Phil Jacksons citat från dagen innan. En mindre journalistisk skandal kan jag tycka.
Jag hade gärna sett, och hört, ett förlängt ordkrig.

I övrigt att notera från NBA:
* Enligt källor till ESPN så är gamle Portlandspelaren Terry Porter klar som ny coach i Phoenix Suns.
* Doug Collins är out som coach för Bulls. Istället tittar man bland annat på... Vinny Del Negro!

Ordkrig

Paul Pierce var på benen på fredagen efter hans flirt med knädöden i Celtics game 1-seger mot Lakers kvällen innan.
Men han haltade och han hade ont.
Och nu darrar hela Massachusetts.

Utan Pierce saknar Celtics sin mest pålitlige go to-guy och den spelare som är nyckeln till matchup-överläget laget har på Lakers planhalva. Kan inte Pierce spela så kan Kobe, utan att ens börja svettas, stänga ned Ray Allen och då har Celtics inte bara tappat ett av sina tre vassaste hot, man har tappat två.

Det finns en "great chance" att The Truth spelar på söndag. Men mina egna, under lång tid, empiriskt genomförda undersökningar har avslöjat att "great chance" i verkligheten inte betyder "great chance". Det betyder snarare 50/50, vilket inte är great utan snarare medelstort.

Anyways. Pierce har inte genomgått en magnetröntgen, vilket är konstigt. Man vill ju veta exakt va? Pierce säger att han ska ta det efter säsongen istället. Jag vet inte hur man ska tolka det beslutet, mer än att det knappast är taget på ekonomiska grunder. Jag tror Celtics har råd med en magnetröntgen.

Det roliga i det här, om vi ska hitta nåt roligt i det även om man inte är Lakerfan, är att PThe Truths lilla uppvisning (skadad, utburen, körd i rullstol till omklädningsrummet, tillbaka en och en halv minut senare) har fungerat som vedklabbar till finalseriens första ordkrig.
Tipsychimp loooves ordkrig.

Lakerscoachen Phil Jackson är nämligen inte helt övertygad om att Pierce var så skadad att han behövde rullas ut. Pierces situation i torsdags jämfördes med Knicks Willis Reeds i match 7 av NBA-finalerna 1970. Då hade Reed en svår lårskada men lyckades spela ändå.
Jackson var med i det Knickslaget och var inte helt imponerad av jämförelsen mellan Reed och Pierce.

- If I'm not mistaken, I think Willis Reed missed a whole half and three quarters almost of a game and literally had to have a shot, a horse shot, three or four of them in his thigh to come back out and play. Paul got carried off and was back on his feet in a minute. I don't know if the angels visited him . . . in that timeout period that he had or not, but he didn't even limp when he came back out on the floor. I don't know what was going on there. Was Oral Roberts back there in their locker room?, sa Jackson.
(Oral Roberts är en gammal amerikansk tv-predikant som pysslat med healing och predikatom mirakel).

Celtics menar förstås att Jackson snicksnackar. Och från vår vinkel, tv-soffan, så ser vi det nog mest på Celtics sätt.

Varför, liksom? Varför skulle Pierce rullas ut om han verkligen inte hade ont? Hade det inte varit bättre för Celtics om man hade haft storstjärnan på banan under de där 90 sekunderna?
För vi måste väl ändå anta att det inte var en sanlös, väl genomtänkt plan för att tända hemmapubliken och det egna laget?

Sedan kan det förstås vara så att Pierce har en tämligen usel smärttröskel eller bara är löjlig.
Men nog om detta.
Lejter.

Gröna drömmar

Skulle jag ranka mina tre högsta drömmar skulle det se ut ungefär så här:
1) Att jag hade Bill Gates pengar.
2) Att jag inte såg ut som Bill Gates.
3) Att jag alltid hade lika roligt som i natt.

Boston Celtics-Los Angeles Lakers 98-88
1-0 i matcher till Celtics.
Vi är igång.

Analyskapaciteten är väl sådär just nu så se det här som en övning i att väva ihop flera kortare texter till en enda maffig supertext.

Det här tänkte/kände/vill vi dela med oss av om matchen:

* Sidlinjen, 5.04 kvar av tredje quartern. Där och då avgjordes matchen.
Det var storyn i natt. The Truth bars ut och åkte rullstol till omklädningsrummet med 6.49 kvar av tredje.
Knäskada.
Det såg illa ut.
Men lagets själ och hjärta kom tillbaka blott en och en halv minut senare (minns nån mer än jag Colombias hårboll Valderrama i fotbolls-VM 1990?) och avgjorde matchen. Inte bara med två raka treor eller sina totalt 15 pinnar i tredje quartern, men med sin blotta närvaro. Det mentala lyft som laget, hemmapubliken och antagligen hela staden Boston fick kunde inte Lakers värja sig mot.

* Lakers har uppenbarligen fler matchup-problem defensivt än vad Celtics har. Problemet är duon Pierce/Allen. Kobe kan bara stänga ned en av dem - den andra kommer att ha en matador som försvarare.

* Man har inte bara årets defensiva spelare Kevin Garnett i laget och rent generellt ett bra lagförsvar. Celtics har också lyxen av en defensiv stopper i James Posey från bänken. Kobe kommer att få se mycket av den snubben.

* Stockton och Malone kan äta mina apshorts. Nä, det kan de inte. Men Kobe och Gasol utför en ganska fin pick and roll också.

* När Celtics hamnar i sin offensiva svackor, och det gör dom, så kan inte ens Kevin Garnett rädda laget. Lakers har Kobe som fixar biffen varje gång offensiven tappar flytet. Pierce måste vara Celtics Kobe.

* Doc Rivers var svettigare än spelarna i andra halvlek.

* Vem trodde att P.J. Brown skulle vara en maktfaktor i den här matchserien? Upp med handen. Någon? Ingen? Inte jag heller. Faktum är att Celtics storlek, vilken inkluderar Brown, kan ge Lakers större problem än vi såg i natt. Lakers har i princip bara small ball. Celtics har small ball, big ball och all ball.

* Sam Cassell vet hur man hanterar pressen i finaler. Eller åtminstone i halva finaler. Den gamle satte tre av tre i andra quartern och när den gamle sedan rörde både hjärna pch fötter och tog en charge på Kobe blev betyget 5 bananer.
Sam I Am's beslutsfattande i andra halvan: 1 banan.
Rondo var bra, men Celtics bästa pointguard kan vara - Ray Allen.

* Nån som tror att Kobe inte kommer att vara bättre i nästa match? Nn som tror att Celtics har hittat the cure mot Mamba? Inte jag. Jag vet en Laker som kommer att fetdominera nästa match. Kanske vinna, men definitivt dominera.

* Den mes bestående bilden från matchen: Kevin Garnetts grymma tvåhandsdunk på Poseys missade trea med en och en halv minut kvar.

Avslutningsvis:
Tipsychimps är här för dig. Även när vi inte är det så är vi det. Om du förstår. På söndag, eller snarare måndag natt, är vi verkligen här för dig. Vi håller på att sätta upp maskinparken för en redan klassisk livebloggning. Häng med.

POW! BAM! KABOOM!

Torsdagspanel - NBA-finalen

I natt smäller det.
NBA-finalerna, 03.00, game 1, game on.

Boston Celtics ställs mot Los Angeles Lakers (samtliga matcher live på TV4 Sport - are you kidding me?) och tipsychimps.com kommer att skriva floder om det här.

Vi smygstartar med en lättare panel.
Alla älskar paneler.

1) VILKET ÄR DITT BÄSTA CELTICS- ELLER LAKERSMINNE?

See No Evil: Eftersom jag är juniorapan så har jag ingen direkt relation till gamla Showtime-Lakers eller Bird-eran i Celtics. Lakers har jag alltid haft lite svårt för, av ungefär samma anledningar som man har svårt för AIK i fotboll. Jag minns NBA-finalerna 2001 när jag rootade så jävla hårt för Iverson och Philly 76ers mot Kobe, Shaq och Lakers. LA hade svept varje matchserie på väg till finalerna, inklusive 4-0 mot Tim Duncans San Antonio, när Iverson scorade 48 och Sixers vann den första finalmatchen med 107-101 (OT). Satan vad grym han var det året, sitt MVP-år. Men Lakers var helt enkelt för bra och vände och vann ganska komfortabelt finalserien med 4-1. Totalt i slutspelet: 15-1. Det enda övriga NBA-lag som svept hela conference playoffs är Lakers anno 1988-89, den gången hade man dock ingen chans mot Isiahs badboys i finalerna (0-4).

Hear No Evil: Svårt. Precis som de flesta jag känner i alla fall så är jag väl mer en Celtics- än en Lakerskille. Men det finns en Laker som totalt rocked my world första gången jag såg honom. Nej, inte Magic, inte Worthy - inte ens Kobe. Jag pratar förstås om Kurt Rambis. Rambis vann fyra titlar med Lakers men var knappast Showtime, han delade bara omklädningsrum med Showtime. Rambis gjorde ändå oerhört mycket gott för laget. Han rev och slet, satte picks och spelade försvar. Lagspelare, det är min grej. Och för fan, kolla på snubben. Hur kan man inte älska honom?

Speak No Evil: Har inget egentligen. Men något säger mig att just den här finalserien kommer bli ett kärt minne.

2) VEM ELLER VAD KOMMER DU ATT HÅLLA ETT EXTRA ÖGA PÅ UNDER FINALSERIEN?

See No Evil: Kevin Garnett, givetvis. Vill han, vågar han, kommer han i crunchen?

Hear No Evil: Kobe. Alltid Kobe. Världens bästa spelare. Men också Kevin Garnett. Dit han går i den här finalen, dit går Celtics.

Speak No Evil: Crappy

3) VAD TALAR FÖR CELTICS?

See No Evil: Grymt försvarsspel. Bra mix av ungt och gammalt. De många hoten. Hemmaplansfördelen. Coachmatchen - haha, nej nu ljög jag nåt fruktansvärt.

Hear No Evil: Försvarsspelet. Kan man tvinga Lakers att bli bara Kobe så har man kommit en bit. Och jag misstänker att Lakers får problem att matcha upp defensivt mot Boston, som har stor flexibilitet. Dessutom: Hemmaplansfördel.

Speak No Evil: Celtics har tre av de bästa spelarna från det senaste decenniet varav ingen har vunnit en ring än så länge. Rutin blandat med hunger är en väldigt svårslagen kombination.

4) VAD TALAR FÖR LAKERS?

See No Evil: Man har den bästa spelaren i matchserien i Kobe Bryant. Han kommer garanterat bära sitt lag offensivt när det behövs, det kan du däremot inte räkna med från Kevin Garnett. Lakers spelar med enormt självförtroende – jag har inte sett samma konsekventa beslutsamhet och lätta fötter från Celtics i det här slutspelet (sju matcher mot Atlanta? Kom igen!).

Hear No Evil: Balansen offensivt. Hur vill du att dom ska slå dig? Dom har 1 001 sätt. Kobe bestämmer hur och, i realiteten, om.

Speak No Evil: Kobe och Phil - Ligans odiskutabelt bästa på respektive position.
Lägger till ytterligare ett namn - Derek Fisher.

5) OKEJ, SÅ VILKET LAG TAR HEM TITELN?

See No Evil: Lakers, 4-2.

Hear No Evil: Fan... Jag vill inte svara på det här. Men okej. Celtics 4-3. Det är hjärtat som säger det. Och så spelar ju inte Kurt Rambis längre.

Speak No Evil: Lakers. Lagen matchar upp väldigt bra med varandra men det som kommer att avgöra är pointguardmatchen. Fisher har varit med förr och förstår att han bara ska ge nycklar till Odom, Kobe och Gasol, medan Rondo gärna vill lägga sig i lite för mycket i Bostons anfall.

Red Wings mästare

Det målades upp som århundradets duell.
Lidas vs. Crosby.
Gammalt mot ungt.
Europeiskt mot Nordamerikanskt.
Elegans mot... Tja, elegans kanske?

När röken skingrat sig, när sista signalen gått, sista bläckfisken dragit sin sista suck och Malkin gett bort sin sista puck, så stod han där i all sin skäggiga glans; kronprinsen som blev kung.
There can only be one.
Och det är inte Lidas. Och det är inte Crosby.

Henrik Zetterberg är just nu världens bästa ishockeyspelare.
Det är inte tipsychimps som säger det.
Conn Smythe säger det.

När Zetterberg tidigt i morse lyfte den där bucklan över huvudet, en aning vingligt, så signalerade det en stafettpinneväxling vi väntat alldeles för länge på.
Z har har varit den svenska versionen av The Next One sedan Sundsvall brann. För länge i skuggan av den mer dramatiska Peter Forsberg, Kapten Sundin - och till och med Daniel Alfredsson. En situation inte helt olik Lidströms faktiskt, som alldeles för länge stod i skuggan av Börje Salming.

Jag har varit svag för Henrik Zetterberg ända sedan jag såg honom i division I och allsvenskan.
Och det har aldrig varit för hans otroliga offensiva kvalitéer.
Det har alltid, alltid, handlat om vilken fantastisk lagspelare han är.
Även om Z trollar med klubban ibland, gör sanslösa dragningar, slår omöjliga pass och antagligen kan andas under vatten, så är det det faktum att han aldrig glömmer bort vad han ska ta sig till när motståndarlaget har pucken som gör att jag på allvar skulle kunna bära hans matchtröja på ett bröllop. Där jag är brudgum.
(Hade du sökt på ordet hockeyhjärna på Wikipedia tidigare i morse så hade du fått upp en bild på Z. Jag skojar inte. Jag lade till det själv. Men tydligen var det en "ovetenskaplig sportmetafor" så det raderades snabbt.)

Men så är han ju Z också nominerad till Selke. Och så tog han ju också emot Conn Smythe. Och så höjde han ju också Stanley Cup-bucklan. Och så fick han ju en kyss av Emma Andersson.

Det kanske bara jag som upplever att Z aldrig fått den uppmärksamhet han är värd. Jag vet inte. Men det här var i alla fall natten som Henrik Zetterberg officiellt blev den kung som delar av Sverige alltid vetat att han är.

Om vi släpper ämnet Zetterberg så var det förstås en imponerande uppvisning av Detroit Red Wings.
Jag tror aldrig jag har sett en så utvecklad defensiv, så talangfull och smart. Elegant, förkroppsligad av Lidas. Vi har sett defensiva lag gå långt - och till och med vinna - men inte av den här sorten.
Detroit skrämde bort Penguins offensiv med ren skill, inte med feta proppar (Kronwall åsido förstås), tjuvsmällar och "I'm gonna fuckin' kill you if you try to get in front of the net."

Den här bloggen trodde inte på Red Wings den här säsongen (det kommer nån säkerligen att påminna oss om). Vi trodde att man varken hade den mentala eller fysiska styrkan att utmana ens i West, med tanke på vilka kärnkraftverk som fanns där i Anaheim, San Jose och Dallas, bland andra.
Men Detroit har utmanövrerat och nedmonterat varenda motstånd man stött på med sitt mobila försvar och flygande anfall.
Sedan skadade det förstås inte att spelare som exempelvis Johan Franzén grävde i trunken i våras och plockade fram en produktionstakt han inte ens nuddat vid tidigare.

Att finalerna inte var de roligaste i mannaminne kan vi leva med.
När sju svenskar vinner är det svårt att inte leva med det.

Noteringar:
* Nicklas Lidström blev förste europé att vinna Stanley Cup som lagkapten. Och en legendar växte ifrån alla andra svenska legendarer ytterligare några centimeter.

* Niklas Kronwall kom med i samma grymma klubb som bara Mats Näslund, Håkan Loob och Tomas Jonsson varit med i tidigare: Grand Slam-klubben (SM-guld, VM-guld, OS-guld och Stanley Cup).

* Matchfakta - för den som är lagd åt det hållet.

The Truth

Den här historien är inte ny.
Det är inte ens vår historia.
Och vi kom inte ens på att återanvända den i dag (det gjorde ESPN). Men ändå. Vi kör den för att vi vill och att vi kan.

Celtics Paul Pierce är uppväxt i Inglewood på 80-talet. Just det Inglewood som doftade av Showtime. Nu ska han spela final mot sin barndoms favoritlag (nu gissar vi, han kanske var en diehard Milwaukee Bucks-fan, vi vet inte).

Och det är också så att det är mot Lakers Paul Pierce är som bäst. Pierce snittar 27,9 poäng per match mot LA:s finest. Så högt poängsnitt har han inte mot något annat lag. Faktum är att av aktiva spelare så är det bara Gilbert Arenas och LeBron James som snittar mer mot just Lakers.

Anyways. Pierce kallas för The Truth. Det är inte bara NBA:s fräckaste smeknamn, det är också myntat av en Laker.
I slutet av Paul Pierce tredje säsong i Boston så gjorde han 42 pinnar i en match mot Lakers.

Lakers Shaquille O'Neal, som någon månad senare skulle höja bucklan, sa efter matchen exakt så här till en reporter från Boston:

"Take this down. My name is Shaquille O'Neal, and Paul Pierce is the motherfuckin' truth. Quote me on that, and don't take nothing out. I knew he could play, but I didn't know he could play like this. Paul Pierce is the truth."

På tal om smeknamn. Jag hävdar alltså att The Truth är NBA:s fräsigaste. Men jag är öppen för andra åsikter. Någon som har ett bättre? Feel free att framföra din åsikt i kommentarsrutan.
Och på tal om free så föreslog Magnus Stråhle i ett tidigare inlägg World B. Free.
Men det kan vi inte riktigt godkänna eftersom han faktiskt är döpt till andra halvan av namnet, alltså B. Free. Han hette Lloyd Bernard Free och bytte officiellt och lagligt förnamn till World redan 1980, många år innan hans karriär var över.