Release the f****n' fury

Nu är jag inget stort fan av Doug Murray. Har aldrig varit, inte ens under VM när han av någon anledning lyftes fram i var och varannan artikel. Karln blev ju mer folkkär än Lasse Berghagen.
Murray är en extrem rollspelare och även om jag gillar personligheterna som tar sig an en extrem roll så smälter jag aldrig när jag ser dem spela.

Men.

Doug Murray är svensk och han är en fighter. Om man inte uppskattar det så ska man i alla fall respektera det. Vore jag en mer korrekt männika, och inte en hårig apa, så skulle jag inte hylla hockeyslagsmål. Men det finns, som jag tidigare har skrivit, ett rosa skimmer av rättvisa över NHL:s polissystem som reglerar fult spel.
Det domaren inte kan göra något åt, det gör spelarna själva något åt.
Och det finns trots allt en hederskodex nånstans där mellan jabbarna.

Och som kommentatorn i mitt tv-spel säger: Mer människor kommer till matcherna för att se slagsmålen än stannar hemma på grund av dem.

Anyways, Murray slogs i natt, gjorde mål och skrev dessutom nytt kontrakt innan nedsläpp. Fyra år för drygt 66 miljoner kronor.
Långt ifrån Enströms nya kontrakt (100 miljoner) men för den summan skulle jag också göra mål och slåss under övervakade former i världens bästa hockeyliga.