Fight Night, eh?

Det var krigsrubriker i tidningarna, förtäckta hot och rent allmänt jävligt laddat i St Paul inför returmötet mellan Minnesota Wild och Vancouver Canucks. För några dagar sedan försökte ju Canucks svenske back Mattias Öhlund hugga benet av Mikko Koivu och fick fyra matchers avstängning för det tilltaget (scrolla ned till tidigare inlägg för att läsa och titta igen).

Vad som helst kan hända, lovande Wilds superfighter Derek Boogaard. Och framför skärmarna satt fyra apor och var beredda. På vad som helst. Vi till och med hoppades på vad som helst. Det gör vi ofta, lite spontant så där.

Men varken Näslund eller tvillingarna Sedin fick linka av isen. Inte ens Alexander Edler fick en rejäl smäll. Det var, kan man säga, normalbråkigt.

Det blir ju ofta så. Uppsnackade hatmöten har en tendens att bli betydligt tamare än vad media och publik tror (och vill). Det är nya tider i NHL. Fler ögon håller koll på varenda skär spelarna tar, varenda tackling de delar ut. Avstängningarna är längre och böterna högre. Broad Street Bullies finns inte mer, den blodiga rivaliteten mellan Colorado Avalanche och Detroit Red Wings känns redan nu som om den utspelades för en evighet sedan.

Bra? Naturligtvis. Det är ju hockey, inte Saw IV. Men, fan, lika kul är det inte.

Avdelning kul dock: Markus Näslund valde rätt klubba och stänkte in tre när Canucks igen besegrade Wild (4-2). In your face, Boogaard.