Game 4 - slut

Los Angeles Lakers-Boston Celtics 91-97
3-1 i matcher till Celtics.

Glöm allt jag nånsin sagt om nånting.
Den här andra halvleken har förändrat min världsbild.
Det jag trodde var upp är ned, höger är vänster, svart är vitt och fläskkarré och fläskhare är inte exakt samma sak.

Celtics nere med 18 i halvtid? Det var ju över. Det var 2-2 och Lakers hade inte bara stulit momentum, man hade låst in momentum i en liten, liten låda och gömt den i Kobe Bryants locker.
Men jag underskattade The Truth och Celtics spurtablity. När slutsignalen gick visade resultattavlan i Staples Center 97-91 - till Celtics.

Mein gott. 3-1 i matcher till de gröna och med tre chanser på sig ska väl fan ingenting kunna hända? Klart det kan. Kobe Bryant kan alltid hända. Han händer hela tiden och det lysande försvar Pierce spelade på honom i andra halvlek kommer inte att räcka.
Kobe kommer att hitta fler vägar, nya vägar.
Men han behöver hjälp, inte i en quarter eller en halvlek - han behöver det hela tiden.

Med det sagt: Celtics vinner förstås det här. Men inte i game 5.

Noteringar:

* Jag gillar Pau Gasol. Han har skills, han är europé, han har slitit rätt länge i en mindre stark organisation. Men det finns två saker Gasol behöver:
1) En arg närvaro bredvid sig. Gasol är för soft för att fungera utan en mer fysisk partner som kan hålla honom i handen. Den närvaron blir förstås Andrew Bynum nästa säsong. Och det blir basen för en frontcourt att frukta.
2) En hårklippning. Jag vet ett bra ställe på Krukmakargatan i Stockholm.

* Förutom att Eddie House ibland tar upp dribblingen helt oattackerad så är han rätt skön ändå. När han nöter bänk, vilket han alltid gör, så är han helt vansinnigt engagerad och när han faktiskt lirar så gör han det med vilja och passion. Mer House, tack.

* Det ser ut som att Sasha Vujacic spelar ganska bra försvar på Ray Allen. Men jag ser en foul waiting to happen varje gång Allen har bollen. Om Allen bara tog bollen till korgen så skulle domarna se det också.
När Allen till slut bestämde sig för att han kan äga Vujacic så var det mindre än 20 sekunder kvar av matchen. Och Ray Ray blåste förbi The Machine enklare än ettans multiplikationstabell och la i 96-91.
I övrigt står jag fast vid en tidigare åsikt: Allen är Bostons bästa pointguard. Trots att han inte är pointguard.

* Pierce vs Kobe. I love this game.

* Kevin Garnett är min hjälte. Men vad är det egentligen frågan om? Det finns två superstars i den här matchserien. Garnett är inte en av dem. Jajajaja. Han var bra down the stretch. Men jag är inte nöjd. Aldrig nöjd.