Har det nånsin funnits en måstematch för Linköping så är det den här (nu låtsas vi att vi inte minns att man var i final i fjol...).
Linköping har tappat sin bekväma 2-0-ledning till en direkt obehaglig 2-2-situation.
Trots att det är oavgjort så är det Linköping som har panik, det är Linköping som famlar i mörkret efter lösningar och det är Linköping som behandlas som ett krislag.
Med all rätt.
Final 5: HV 71-LINKÖPING
(2-2 i matcher)
Grejen i dag: HV 71 blir bara bättre, det vet vi. Framför allt vet Linköping det, så det är inte så konstigt att man har lite panik.
Förutom det allmäna skadeläget i LHC så är ju målvakten Rastislav Stana långt ifrån en Stefan Liv. Så vad gör Linköping? Man bänkar Stana - och sätter in Jonas Fransson.
Frågan vi ställer oss är då denna: Är Jonas Fransson en Stefan Liv? Nej. Han är faktiskt Stefan Liv i ännu mindre utsträckning. Hade han varit mer Stefan Liv än Stana så hade han varit förstemålvakt hela säsongen.
Samtidigt går det inte säga något om Janne Karlssons agerande. Han måste göra någonting och det här har inte varit Stanas matchserie.
Så vinner HV 71: Genom att fortsätta göra det man gör. Aggressiva, men inte över gränsen, etta på varenda lös puck, tufft spel på främst Tony Mårtensson, lita på Stefan Liv, testa Jonas Fransson tidigt och ofta. Och om ni är osäkra, HV-spelare, titta på vad Johan Davidsson håller på med och gör likadant.
Så vinner Linköping: Tuff nöt. Men det handlar om att visa vem man är. Tony Mårtensson måste visa att han är bäst i elitserien, som alla säger att han är, Jonas Fransson måste visa att han är vägg och Janne Karlsson måste visa att han är en större taktiker än Kenta Johansson.
Så... vilka vinner? HV 71. Tar du på dig vårjackan i dag för första gången i år och hittar en bortglömd hundring i fickan så kan du gott lägga den på HV.
onsdag 16 april 2008
SM-final 5
Posted by Hear No Evil at 14:22
Labels: Elitserien
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar