lördag 19 april 2008

Jakten på Stanley Cup - dag... eh... nånting

Den är rätt sporadisk, den här lilla rapporteringen från Jakten på Stanley Cup.
Men så är jag också en rätt sporadisk apa.
En dagen äter jag banan, andra mango och den tredje en papaya som sett sina bästa dagar.

Det här hände i natt:

NEW JERSEY DEVILS-NEW YORK RANGERS 3-5
4-1 i matcher - Rangers vidare.

Den här apan trodde faktiskt inte att Rangers skulle fixa det här. Men man har inte bara fixat det - man har imponerat. Från Dubinsky till Avery, till Gomez och underbare Jagr - och till Henke Lundqvist förstås.
Helt plötsligt Rangers en offensiv värd namnet. Då blir man inte att leka med för nåt lag.
Negativt: Man tillät Devils, ett av ligans mer impotenta lag, göra tio mål på de tre sista matcherna. Nästa motståndare lär bli Penguins. Malkin, Crosby, Hossa... Målfest?

* När lagen skulle tacka varandra efter nattens match vägrade Martin Brodeur att ta Sean Averys hand. Dumt. Det kan ha varit Brodeurs sista chans att som spelare skaka hand efter en slutspelsserie.
- Everyone talks about how much class I don't have, well it's the end of the series and men go to war against each other. I guess he forgot to shake my hand. I don't know if anyone saw that. Of course I was going to shake his hand, sa Avery.

* Jaromir Jagr hyllade Lunkan. När John Madden la en straff för kvittering i tredje perioden tittade inte ens Jagr på straffen. Han var så säker på att Lundqvist skulle rädda.
- That's what makes him special. In key situations he comes up big, sa Jagr.

DETROIT RED WINGS-NASHVILLE PREDATORS 2-1 (sd)
3-2 i matcher till Red Wings.

Nashville vägrar ge sig. Med ligans minsta lönebudget ger man Red Wings en rejäl utmaning. Den ständiga frågan när det gäller Red Wings, som vann grundserien, är denna: Har man tuffheten som krävs för att vinna Stanley Cup?
Apornas svar är alltid: Njaeeeääääj. Vi tror inte det.
Någonstans i den här matchserien tycker jag man ser det också. Då snackar vi både fysisk och mental tuffhet. Något saknar i Red Wings.

* Johan Franzén assisterade till Red Wings första mål och gjorde själv det avgörande i sudden. Han är tuff.

ANAHEIM DUCKS-DALLAS STARS 5-2
3-2 i matcher till Stars.

Ducks stör mig. Man har så mycket kvalitet i laget och dessutom den där intensiteten och aggressiviteten jag älskar och som vinner mästerskap. Men så fort det börjar gå emot i matcherna så får mnan frispel. Aggressiviteten används på fel sätt och man letar bara tacklingar och gruff. Det är som en kommentator sa i nattens match:
- I fjol spelade man på gränsen. I år spelar man över gränsen.
I natt reducerade Ducks matchserien i alla fall och den här matchserien är långt ifrån över. Så länge Ducks spelar disciplinerat är man riktigt bra.
Känslan är, precis som var fallet tidigt i matchserien mellan HV och Linköping, att Stars (Linköping) redan har maxat sin potential medan Ducks (HV) inte ens är nära sin än.

* Mattias Norström gjorde mål. Nej, det är inget skämt. Han gjorde det. Det var hans första slutspelsmål i NHL på 43 matcher. I grundseriespel i NHL har han gjort 18 mål - på 903 matcher.

* Det här är inte heller ett skämt: Marty Turco, keeper i Dallas Stars, åkte ut och tacklade, halvdant, men ändå, Teemu Selänne. Mot planket på LÅNGSIDAN. Helt sjukt. Och han blev inte utvisad. Om utespelare inte får röra målvakten - får målvakten ändå tackla utespelare på långsidan?

Som vanligt så tas tankar, frågor och annat emot med öppna, håriga armar.
Jag är en apa på lagligt många vårar - låt oss pennfajtas i kommentarslådan.

Inga kommentarer: