Det här är del 2 av 2 i Tipsychimps förhandstitt på SM-finalen mellan Sundsvall Dragons och Solna Vikings.
För att kolla in statistiken och trenderna, klicka här.
Idag tittar vi på finallagen position för position, betygsätter 1 till 5 och fastställer vilka som blir svenska mästare 2008.
***
SUNDSVALL DRAGONS
Pointguard: Srdan Subotic
Har växt enormt i mina ögon i det här SM-slutspelet. Han har alltid varit en föredömlig passa-först-pointguard, men i slutspelet har han dessutom varit aggressiv och letat efter sin egen scoring vid precis rätt tillfällen. Iskall på straffkastlinjen! Subotic har inte hälften av Mbembas atletiska begåvning, men ack ett sånt spelsinne. Perfekt för laget Sundsvall.
Betyg: 4.5 bananer.
Shooting guard: Adam Alexander
Rutinerad, har avgjort många matcher för Sundsvall i crunch time genom åren. Vill ha det sista skottet. I övrigt spelar han klipskt inom systemet, blandar sina avslut bra och driver på laget i sin roll som lagkapten. Enda svagheten: Bollbehandling.
Betyg: 4 bananer.
Small forward: Alex Wesby
För många är det ett mysterium att Sundsvall ens lät Wesby gå för tre år sedan. Den här säsongen har han varit ligans bästa amerikan, fyller hela statistikprotokollet kväll efter kväll med bra procent. Solna har ingen som kan stoppa honom en mot en, även om Pekka Salminen kommer använda en hel del av Nisse Hedströms småfula tricks för att försöka frustrera Wesby. Fan vet om det kommer funka, dock.
Betyg: 5 bananer.
Power forward: Joakim Kjellbom
Ligans MVP 07/08 – allt annat får betraktas som ett justitiemord. 212 centimeter men rörlig som en 200 centimeters small forward i den här ligan. Kan vara en enorm presence i den defensiva färgen, och utnyttjar sin längd och sina mjuka händer offensivt. Det enda som kan stoppa honom är foulproblem.
Betyg: 5 bananer.
Center: Pero Vasiljevic
Denna spot brukade tillhöra Mike Palm, som skadefri tillhörde ligans absolut bästa på positionen. Men Sundsvall är inte nödvändigtvis missgynnade av bytet till Vasiljevic, som är starkare och bättre på att kötta. Saknar Palms naturliga scoring ability men spelar med ett mean streak som snälla Sundsvall mår bra av.
Betyg: 4 bananer.
Bänk: Mike Palm, AJ Guyton, Per Hultman-Boye m.fl.
En före detta Årets center + en NBA-meriterad amerikan + gott om svenska rollspelare som Arnold, Baldwin och Hultman-Boye. En mer slagkraftig bänk i form av spetskompetens har Basketligan knappast sett sedan Plannja back in the day.
Betyg: 4 bananer.
Coach: HC Peter Öqvist, AC Pontus Frivold
Om Öqvist slutligen lyckas vinna det där guldet så får han räknas in bland ligans absoluta toppskikt av coacher. Han har redan satt sitt avtryck på Dragons genom att på ett par säsonger förvandla ett väldigt offensivt inriktat lag till ett respekterat försvarslag. Det är i defense som Sundsvalls prioritet ligger numera. Öqvist gör vidare ett lugnare och självsäkrare intryck under matcherna än tidigare. Han verkar ha sina spelares respekt och det enda frågetecknet är om han som relativt orutinerad kan mäta sig med en Pekka Salminen rent taktiskt.
Betyg: 4 bananer.
Bonusbananer:
Hemmaplansfördel (har inte förlorat hemma in forever) - 1 banan
Fördelen av storlek och insidespel - 1 banan
Självförtroende och målmedvetenhet - 0.5 banan
Totalt: 33 bananer.
SOLNA VIKINGS
Pointguard: Rudy Mbemba
Under en period i vintras framstod han som Basketligans bästa spelare. Kan göra saker på planen som ingen annan svensk spelare kan göra, har dessutom växt som ledare och floor general. I slutspelet har dock verkligheten – i form av press och orutin – kommit ikapp Rudy litegrann, som inte skjutit särskilt bra och försvunnit ur matcherna emellanåt. Mest intressant inledningsvis blir att se hur pass tajt han får spela på Subotic, och hur Subotic löser detta (om det inte blir den kanske ännu vassare Brandon McKnight som får ta hand om Subotic i defense).
Betyg: 4 bananer.
Shooting guard: Brandon McKnight
En rejäl spelare som gör avtryck på matcherna även när han skjuter dåligt. Och det är ju tur eftersom hans skottprocent i slutspelet är blott 38%. Mycket duktig försvarare 1-on-1, kan bli het offensivt men det är viktigt för Solna att han ställer in sig på attack mode och inte blir för kär i sitt hoppskott. Drar precis som sin guardkollega ett enormt tungt lass i Solnas spelidé.
Betyg: 4.5 bananer.
Small forward: Martin Pahlmblad
En x-faktor i många matcher med sitt skytte. En av de spelare som Rudy och McKnight litar allra mest på kring trepoängslinjen, men Pahlmblad har god fysik också som betalar sig när han väljer att använda den. Gör inte så mycket annat än poäng, dock. Har kritiserats en del för sitt försvarsspel.
Betyg: 3 bananer.
Power forward: Lesli Myrthil
Mr. Solna har aldrig vunnit ett guld på seniornivå och jag kan garantera att det inte finns någon spelare som vill vinna den här finalserien mer än Lesli. På planen så har han gjort sin grej så bra i så många år nu att man nästan tar honom för givet. "Inte bäst på nåt, men hyfsad på mycket" skulle han förmodligen beskriva sig själv om du frågade honom. Men en sak är han faktiskt bäst på: Hjärta och vilja.
Betyg: 4 bananer.
Center: Bilal Salaam
Är en väldigt bra fit för det Solna vill göra på planen. Tar få avslut och får sällan gå till jobbet på low post, men gör en del poäng på putbacks och kan påverka matchbilder med sina mäktiga dunkar och blockar. Blir livsviktig defensivt mot Sundsvalls stora killar och måste absolut undvika foulproblem.
Betyg: 4 bananer.
Bänk: Nils Hedström, Willy Beck, Peter Bogner m.fl.
Willy Beck är ett spännande löfte som blommat ut lite som rookie, men annars är detta i princip en bänk fylld av garbage players som ska sno åt sig lösa bollar, kämpa och slita i försvar och vara en nagel i ögat på motståndarstjärnorna. Intressant att se hur många minuter killar som Hermansson och Neffati får mot stora Sundsvall. På den här bänken finns massvis av energi men inte samma pålitliga produktion som på Sundsvalls bänk.
Betyg: 3 bananer.
Coach: HC Pekka Salminen, AC Stefan Bergman
Senast Solna vann SM-guld så var det dessa två herrar som ledde manskapet. Då lyckades Salminen neutralisera Plannjas fruktade big guys Frey och Shoemaker, så han har säkerligen en plan för Kjellbom/Vasiljevic/Palm också. Salminen är en grym matchcoach och en känslomänniska som verkligen kan inspirera sina spelare. Har drivit den här spelidén längre än de flesta trodde var möjligt, och var mitt val till Årets coach. Assisterande coachen Stefan Bergman har bland annat ansvar för scouting av motståndarlagen och tar en del taktiska bitar i timeouterna.
Betyg: 5 bananer.
Bonusbananer:
Ett hyperaggressivt bollförsvar som kan störa Sundsvall - 0.5 banan
Ett enormt självförtroende och en stark "vi mot världen"-känsla pga kritiserad spelstil - 1 banan
Totalt: 29 bananer.
Sammanfattning: Sundsvall–Solna 33–29
Mycket riktigt, Sundsvall gäller som favorit även när vi bryter ned och betygsätter lagdelarna. Eftersom Sundsvall bevisat mot Dolphins och Södertälje att man kan vinna även när matchbilden inte blir den önskade så förstärks favoritskapet. Men Solna slog ut Öresundskraft och Plannja och förtjänar all respekt. Jag väntar mig en het finalserie som kanske går till fem matcher, där Sundsvall rimligtvis bör stå som slutsegrare. Å andra sidan: Om Rudy Mbemba vill fortsätta bygga upp ett legendomsusat rykte i Solna och basketsverige, så är det här scenen han ska göra det på...
Tipset: 3–2 i matcher till Sundsvall.
måndag 28 april 2008
Inför SM-finalen: Del 2 av 2
Posted by See No Evil at 03:17
Labels: Basketligan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grym genomgång SNE. Inspirerande. Lite jobbigt bara att det är så mycket som 1,5 dygn kvar till uppkast.
Ja. Jag ville ha en timmar-minuter-sekunder-räknare nere i hörnet också, men webbapan Pick No Evil sa åt mig att gå och ta en kall dusch och tänka på nåt annat istället. Jobbigt.
Jag hade mycket hellre sett det grönklädda laget på andra sidan, men nu är, föga förvånande, ett gäng vikingar där. Jag tror på en stenhård serie där Dragons definitivt är det bättre LAGET, men där Solnas vilja och självförtroende kan ta dem hela vägen. Aldrig sett så många treor sättas med en sådan självklarhet. Dragons har visat sig klara ett sådant spel, men knappast i fem matcher. Det gäller alltså att få spela sitt spel och det tror jag de klarar i och med hemmaplansfördelen. Även för mig väger det över (knappt) för Dragons. Första matchen blir en nyckelmatch. Den som vinner den vinner serien.
Skicka en kommentar