Tipsy Awards! Del 2/2

Årets artist: Jag glömde den här utmärkelsen igår, den hör egentligen mer hemma där. Men kan det vara någon annan än Rudy Mbemba? Eller Rasmus Tordne, för samuraj-tofs-fluffet som är ligans skönaste frisyr.

Årets Ronaldo-award till spelaren med den största star-powern och det minsta antalet löpsteg under en match: Scottie Pippen, Sundsvall Dragons.

Årets crazy motherfucker: Brandon McKnight. Införde själv gryningsträningar i Solna Vikings och slog an tonen för hela laget. Skönt med en jänkare som fattar att han kan fylla sina fria timmar med annat än Xbox och tupplurar.

Årets Cory Jenkins-award a.k.a "jag-vetefan-hur-du-lyckades-överleva-hela-säsongen, men-se-på-fan-det-är-slutspel-och-du-har-fortfarande-inte-fått-sparken"-priset: Nashid Beard, 08 Stockholm. Kämpar och sliter, men är ett rejält nerköp från karismabomben och kraftpaketet Manny Dies. Och det märks i stort sett varje kväll.

Årets dunk: Jag måste vara ärlig, jag har knappast sett en enda dunk den här säsongen som fått mig att hoppa upp från min sittplats och vifta med armarna. Och då har jag ändå sett ungefär 20 matcher live och kanske ytterligare 20 i webb-tv. Är det meningen att jag ska bli upphetsad över en alley-oop på ett 2–0-break? Eller en 210-centimeterskille som knappt lyfter från marken och lägger i en enhandare? Nä, jag vänder mig till er, kära läsare: Vem gjorde den fetaste dunken i år? För jag kan fan inte minnas.

Årets Adam Sonn-award till den spelare som, i störst utsträckning, har varit Adam Sonn: Dan Oppland.

Årets Derrick Tarver-award till spelaren som mest troligen inte är från Planeten Jorden: Torey Thomas, Akropol Basket. 39 poäng, 23 returer och 11 assist i en match mot Södertälje. Säsongssnitt på 25.6 ppg, 7.6 rpg, 6.6 apg och 51.2% från golvet. Nämnde vi att han är 180 centimeter lång och fyller 23 bast i år? Cot Damn! som Pharrell skrek för sex år sedan.

Årets lagmaskin: Sundsvall Dragons.

Årets lagmaskin II: Södertälje Kings.

Årets lim: Lesli Myrthil. Kan vi citera vår läsarsignatur "Billy Swan"? Ja, det kan vi: "Troligen den svenske spelare, i konkurrens med MVP Kjellbom, jag skulle ta först om jag skulle bygga ett ligalag. Kan spela tre positioner, kan göra något med bollen, men behöver den inte. Kan scora in and out, kan försvara in and out, bra föredöme och ger alltid allt." Wörd.

Årets hackkyckling: Terry Williams. När det går dåligt, skyll allt på jänkarna – gammalt Luleå-ordspråk. Good god, så mycket skit Williams fått ta i Norrbotten. Han slutar säsongen med ett poängsnitt på 16.6 och en skottprocent på 43.8. Lägg därtill 4.1 apg och 2.4 spg, så jag fattar inte riktigt fuzzet om jag ska vara ärlig. Visst, han är inte någon av ligans absolut bästa guards. Men han är mer än serviceable, han spelar i ett av ligans mest balanserade lag och han har lett Plannja offensivt under kritiska sträckor när – håll för ögonen nu hemmablinda Plannja-fans! – Håkan Larsson strugglat. Vill ni prata om Plannjas problem, prata hellre om den dåliga returtagningen och det sviktande försvarsspelet.

Årets debatt: För mycket hiphop på Allstar-matchen i Fryshuset, och hela det svenska basket-etablissemanget rasade. Eller inte...

Årets debatt II: Kommer Rudy Mbemba till NBA eller inte? Många hade åsikter, inga var relevanta eller särskilt intressanta.

Årets skribent: Pontus Frivold, Sundsvall Dragons assisterande coach som inte bara skriver intressant om det basketmässiga, utan även utnyttjar svenska språkets alla nyanser till att visa kärlek till Bobby Knight och droppa obskyra Lundell-referenser.

Årets skribent II: Jan Marklund. Frivold on acid.

Årets 91:an: Andreas Person. Huge upside, som de säger där borta.

Årets Saida: See No Evil som tidigt torgförde idén att sparka såväl Christer Stjernborg som Zlatan Hadziresic. Någon månad senare fick han rätt, i båda fallen. Men Chricke skulle vi gärna se i Jämtland till hösten. Och jag vill inte mena att Zlatan gjorde nåt fel heller, han fick ju ett division I-lag på händerna och det var aldrig en rättvis situation.

Årets heartbreaker: Borås förlust mot Norrköping. Att det var hemmapöjkarna och brorsorna Carlsson/Larsson som stod för denna osannolika meltdown gjorde saken bara ännu värre, efter en utmärkt säsong.

Årets fritt fall: Gothia Basket. Ni som kritiserar Borås för att de behåller importerna och satsar på kontinuitet – kolla på årets Gothia.

Årets one night stand: Scottie Pippen och Sundsvall Dragons. Det faktum att Scottie sov över och missade lagmöte på grund av en sen casino-natt var bara en av de grejer som avslöjade att han inte riktigt var boyfriend-material. Men för en natt var det det perfekta förhållandet.

Årets maskot: Benny The Bull. Sprang mer än Pippen, charmade publiken i Sundsvalls sporthall och körde bananlikör-race med Pick No Evil på hotellet efteråt. Enligt uppgift.

Årets rookie: Fanns inte på planen – fanns i kommentatorsbåset, på Basketsverige.se och som omdebatterad medlem i dunkjuryn på Allstar-matchen. Jakob Törnell gjorde med stor kärlek och glimten i ögat Basketligan till sin egen lilla playground.

Årets pressvärd: Anders Cedhamre, 08 Stockholm. Piskade Törnell på basketplanen och gjorde ett väldigt roligt och intressant reportage som fluga på väggen under 08 Stockholms road trip till Jämtland. Läs här om du missat. Gör det. Anders driver även Sportstory.se.

Årets fashion statement: Herman Favors shorts. Vad exakt det är för statement vet jag inte. Men stora är de, shortsen. Och rykten säger att Waldo nu funderar på att utöka böteslistan till att även innefatta begränsad shortslängd. På så vis ligan kanske kan ha råd att anställa en person som kan uppdatera den officiella hemsidan lite oftare med, säg, nyheter eller för den delen statistik från tidigare säsonger.

Årets konsert: Smashing Pumpkins på Hovet. Jag var där. Fredrik Jönzén var där. Lars Klaar var där. Okej, det där sista hittade jag på.

Årets feltänk: Jämtland Baskets lagbygge.

Årets attack: Adnan Chuk som sågade Jämtlands coacher i Östersundstidningarna. I de tre efterföljande matcherna var Adnan mystiskt ljumskskadad...

Årets Barmhärtiga samariten-award alternativt "Trött-på-den-här-skiten-nu-vill-jag-bara-jobba-i-min-blomsteraffär"-priset: Doremus Bennerman, som lämnade Jämtland Basket och därmed möjliggjorde värvningen av Sailius Dumliauskas.

Årets bisarra betting-ögonblick: 8 februari, Södertälje–Borås. See No Evil har Borås +8.5. Det är 89–82 med några sekunder kvar och Södertälje behöver bara hålla i bollen sista anfallet, precis som traditionen bjuder. Men icke! Jonathan Skjöldebrand skickar i buzzer beater-trean som sänker See No Evils tips, 92–82. Tack, Gehrke.

Årets bisarra betting-ögonblick II: 19 februari, Södertälje–Jämtland. See No Evil har Jämtland +5.5. Det är 112–07 och ungefär sex sekunder kvar och Södertälje behöver bara hålla i bollen i sista anfallet, precis som traditionen bjuder. Men icke! Södertälje inboundar och hinner hitta Johan Jeansson för en alley-oop-layup-buzzer-beater som sänker See No Evils tips, 114–107. Tack, Gehrke.

Årets brev: "Vet ni vad ni håller på med över huvud taget?? Varför inte spela fler matcher på samma gång det vet väl alla att det ger mer pengar än att hålla på och spela singlar till höger och vänster??? Ni som påstår att ni har så mycket bra idéer, varför inte sätta en sexling????? Typ inatt spelade jag en sexling med tre NHL och två NBA och ett specialspel på NFL. Fattar ni hur mycket bättre odds man får på sånt eller???? Då räcker det med att man måste sätta typ ett av sju spel för att gå plus. Så om jag skulle ha eran procent skulle jag vara plus mycket mer än er.
En som vet"
(Vi vet att det inte är direktrelaterat till Basketligan, men vi tycker inte att det här mejlet kan läsas av nog människor. Någonsin.)