Några tankar om Peter Öqvist

Signaturen "Sundsvallsfan ej Öqvistfan" kommenterar i bloggen:

"Vad ska Öqvist skylla på nu om/när han inte lyckas ta SM-Guld.
Domarna (som vanligt) eller
skador/sjukdomar (näst vanligast).
Otur (tredje vanligast - "bollen studsade inte vår väg").

Inte kan det väl vara så att Sveriges i särklass bästa roster de tre senaste säsongerna saknar en coach värd namnet?
Eller?"

Det är intressant, för det är inte så ofta man hör Sundsvallsfolk ifrågasätta coachen. Medierna gör det aldrig, och de flesta fansen och folk runt laget verkade helnöjda när klubben petade Christer Stjernborg som head coach till förmån för Öqvist inför säsongen 2005/06. Ha i åtanke att det skedde efter att laget tagit sig till sin första SM-final någonsin. Och faktum är att sedan dess har Sundsvall inte åstadkommit någonting av värde i slutspelet.

2005/06: 1–3 i kvartsfinalen mot Södertälje. Ett fiasko. I hela matchserien uppträdde Sundsvallsspelarna irriterat och ofokuserat. Demetrius Shaw blev avstängd efter att ha slagit Mattias Göransson i magen. Och Peter Öqvist blev utmanövrerad av sin fellow Luleå-coach Tommie Hansson.

2006/07: 3–1 i kvartsfinalen mot Norrköping, 0–3 i semifinalen mot Plannja. Mike Palm var skadad, men laget hade å andra sidan Michael Kingma som fullgod ersättare från bänken. Sundsvalls amerikaner den här säsongen var Louis Hinnant och Timothy Whitworth...

...och det är nog detta jag identifierar som Peter Öqvists största problem – hans överdrivna lojalitet mot amerikaner som är bra men inte jättebra. Nästan på Lagerbäck-manér har han prioriterat Gruppen och att det verkligen ska vara ett lag utan besvärliga individualister. Whitworth var en fantastisk skytt men inte mycket mer än så (en lyx man inte kan kosta på sig i Basketligan) och Hinnant var helt enkelt inte tillräckligt bra. Säsongen dessförinnan slösade man bort med Donta Richardson som point. Då gick snacket att Öqvist var i Richardsons skalle så mycket att amerikanen till slut inte visste alls vad som förväntades av honom på planen eller hur han borde spela.

I år, istället för att försöka göra en scorande amerikansk guard till något han egentligen inte är, så värvade Sundsvall en riktig playmaker direkt i Srdan Subotic. Sedan värvade man en amerikan som man redan visste skulle vara en av ligans bästa i Alexander Wesby. Så det är två rätt av två redan innan säsongen startat, och om AJ Guyton-experimentet slår väl ut har Sundsvall lyckats med de pusselbitar som inte riktigt passade de två senaste säsongerna.

Att Peter Öqvist är en duktig coach och framförallt lagbyggare råder det inget tvivel om. I årets grundserie har Sundsvall till exempel ligans bästa försvar. Öqvist är fortfarande relativt ung och har inte coachat på den här nivån i sååå många år, så visst saknar han lite av den finess och rutin som gör exempelvis David Visscher och Jonte Karlsson till bättre matchcoacher. Men Öqvist är bra, tycker vi.
I år finns det dock, som läsaren vi citerat överst i inlägget påpekar, inga ursäkter. Det är dags för Sundsvall att ta sig till SM-final och kriga om guldet igen.