Jag brukar tänka tillbaka på några gamla artiklar som Expressen hade inför OS 2006. Det var sågningar av Tre Kronors förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson och att han inte hade koll på svensken Doug Murray. Expressen drev en liten kampanj och ville - på riktigt tror jag - ha in San Jose-backen i truppen.
Till saken hör att Murray den säsongen gjorde hela, och håll i dig nu, 34 matcher i NHL och producerade inte mindre än, håll dig ännu hårdare, ett (1) assist. Men han ledde tacklingsligan ett tag, vilket förstås Nicklas Lidström aldrig gjort
Jag tänker på den historien och skrattar. När Tre Kronor ändå lyckades bärga guld i Turin utan Murray (hur i helvete gick det till?) så skrattade jag lite högre.
San Jose-pamparna var inte lika tappade bakom en vagn som Bengt-Åke i alla fall. Säsongen efter, alltså 2006/2007 fick Murray spela mer. 35 matcher (3 assist). Jag skrattade.
Men nuförtiden? Not so much. Doug Murray är faktiskt en spelare i dag. Inte bara en snubbe som åker runt och letar tacklingar.
Den här säsongen har han spelat 46 matcher, har en plus/minusstatistik på 15 och snittar över 16 minuter per match. Det är inte så illa.
Fram till i natt hade han sju assist - och då kom första målet i NHL-karriären. Mot Philadelphia Flyers smackade Dougge in det avgörandet till och med när San Jose vann med 3-1.
Snyggt jobbat, Douglas. Jag skrattar inte längre. Men fan vet om du verkligen ska vara aktuell till OS 2010.
fredag 22 februari 2008
Dougge Douggelito
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar