Ode till David Visscher

Återigen stormar det kring Plannja Baskets head coach David Visscher. Det brukar göra det varje år. Inga stora stormar, men det brukar blåsa lite och ganska snart brukar det blåsa över. Lite gnäll på forum, lite krisartiklar i NSD och Kuriren, lite öppna brev från supporterklubbens president.

Max Hansen, heter han förresten. Presidenten i Absolut Green har knappt någonsin unnat Visschers coachning ett gott ord ens i framgång, så att han nu tar tillfället i akt och sparkar skit på Visscher när Plannja går lite trögare är föga förvånande. Lite luddigt förkunnar han att han "har pratat med många spelare som lämnat Plannja basket och det är ännu ingen som sagt att jag har fel i mina synpunkter om David som matchcoach". Och sedan följer den vanliga kritiken mot Visschers värvningar.

(Upprinnelsen till det senaste utspelet från Hansen är Plannjas förlust i Södertälje, där Visscher vid ledning 80-78 beordrade sina spelare att foula för att få tillbaka bollen i slutsekunderna. Resultatet: Terry Williams foulade osportsligt, Thomas Massamba satte två straffkast för 80-80 och då SBBK fick behålla bollen satte Jonathan Skjöldebrand den avgörande trean för 83-80. Plannja-veteranen Fred Drains kritiserade öppet den taktik som coach Visscher valt.)

Now, det finns många sätt att bemöta den här kritiken och många sätt att visa varför Visscher är en av de bästa basketcoacher vi haft i Sverige. Men vi kan börja med lite hårdfakta:
- 5 av de 7 senaste SM-gulden har vunnits av Visscher-coachade lag.
- Visscher är den enda Plannja-coach som vunnit två raka SM-guld. Han har chans till en three-peat i vår. (Gissningen här är att om inte Burditt totalfloppar, eller om Sundsvall värvar en exceptionellt lyckad amerikan, så kommer det gå vägen för Plannja igen).
- Visscher har tagit Plannja till 5 av 6 SM-finaler under sina år i klubben.
- Om bara Basketförbundet (sopor!) hade ett ordentligt arkiv online skulle jag kunna visa på en enastående segerprocent i grundserien, år efter år.

I grund och botten är detta vad det handlar om i Plannja Basket. Att vinna matcher, inte att broderligt fördela minuter mellan bänkspelare. Att vinna SM-guld, inte att ha två amerikaner med det högsta poängsnittet i ligan.

Men att coacha Plannja, detta självspelande piano, borde inte det vara ligans lättaste jobb?
Det där är bara delvis sant. Såtillvida att Plannja har den största budgeten och de bästa förutsättningarna, ja. Men med det följer också de högst ställda förväntningarna, den största pressen. Och Visscher har mött målen gång efter gång.

Sedan – och det här är viktigt – har resten av ligan börjat komma ikapp! Jo, den har det. Det beror dels på att Plannjas europaspel aldrig tog fart och utvecklade klubben som man hoppats, men också på att klubbar som Solna, Sundsvall och 08 helt enkelt hittat egna koncept som man jobbat långsiktigt och lyckat med. Statusen i att spela för Plannja har minskat. För tio år sedan hade det inte varit otänkbart att spelare av Jens Stålhandskes, Joakim Kjellboms eller Micke Lindqvists kaliber hade suttit på bänken i Plannja. Detta händer inte idag.

En annan sanning, hur hemsk och hädisk den än må se ut genom hemmablinda norrbottniska ögon, är att vissa av hjältarna där uppe inte längre står i någon direkt särklass i Basketligan. Det finns idag säkerligen fem, sex pointguards som är bättre än Håkan Larsson. Fred Drains fortsätter göra det mesta rätt, men hans siffror sjunker och han skrämmer inte motståndarna på samma sätt. Det går inte längre att kräva att dessa herrar ska dominera kväll ut och kväll in i en sömnig grundserie.

Som matchcoach är väl Visscher inget speciellt?
Efter fem SM-guld mot allt knivigare motstånd känns det som att det är hög tid att begrava den här myten. Visscher kommer aldrig bli den där jätteaktiva coachen som vi älskar att se, alltid med nya tricks i bakfickan á la Jonte eller Salminen. Visscher bygger på minutiösa förberedelser, att få spelarna att förstå vad som krävs av dem redan innan uppkast. Han är dessutom en enorm människokännare, det är förmodligen hans största styrka som ledare. Fråga dina ex-spelar-kompisar om det istället, Max.

Det här med värvningarna då?
En bra poäng, Visscher har misslyckats lite för ofta för att man ska kunna kalla honom en värvningsansvarig i toppklass. Precis som många andra coacher håller han också gärna i spelarna lite för länge istället för att inse direkt; "detta håller inte". Det Visscher borde göra - det många fler klubbar borde göra enligt min mening - är att satsa på de säkra värvningarna, spelarna som varit i Sverige eller på liknande nivå förut som man vet vad de går för och vet exakt vad de tillför. Andrew Mitchell var ett exempel på en sådan värvning, och han vann två SM-guld med Plannja.
Dock köper jag inte uppfattningen att Plannjas amerikaner alltid behöver vara de individuellt mest dominanta i ligan.

Okej, hur bra är Visscher då egentligen? Och har vi ändå inte kommit till en tidpunkt där han gjort sitt efter lång och trogen tjänst i Plannja Basket?
1: Väldigt, väldigt bra. Personligen rankar jag honom som nummer två i ligan, strax efter Jonte Karlsson men snäppet bättre än Pekka Salminen.
2: Inte nödvändigtvis. Det hänger framförallt på Visschers egen motivation och drivkraft. Att han kommit att älska Luleå och Plannja är ingen hemlighet.
Plannja står väldigt snart inför en ny era, en förändringsprocess där gamla hjältar ska fasas ut och ersättas av en ny, yngre stomme ska hittas och drillas tillsammans. Det kan knappast finnas en bättre person för detta jobb än David Visscher.
Om han inte är sugen på att leda Plannjas generationsskifte från golvet, kan han säkert hjälpa Plannja från den där klubbdirektörs-posten som det pratats så mycket om. Jag är inte säker på att han gör lika mycket nytta där som i en coachroll, men det är ett helt annat blogginlägg.

Som alltid välkomnas kommentarer och synpunkter av alla dess slag.