Inside Tipsy: Mouse in the house

Det har varit lite dålig stämning på redaktionen senaste tiden. Jag ser tre troliga orsaker.
1) Superbowl. See No Evil gick upp i en sån spinn att vi aldrig sett nåt liknande. Han spelade, han sjöng, han slog frivolter och han livebloggade. Sen blev Manning mästare och fallet för vår lilla blindapa blev hårt. Riktigt jävla hårt.
2) Bad beats i NBA. Vi går dåligt på NBA nu, inget snack om saken. Vi har i alla fall två apor, där undertecknad är mest illa ute, som ligger långt under sin normala standard för tillfället. Självförtroendet är i botten och vi har inte varit i närheten av att hitta det igen.
3) Vädret och vårt lunchhak. Vad de har gemensamt? Tja, förutom att ingen av dom förtjänar en egen punkt så är jag övertygad om att båda håller på att förstöra planeten jorden. Regn i februari? Bananfri köttfärssås? What's the dealio?

Men idag hände något. Idag blev det lite roligare, lite muntrare.
Tre av oss lyckades kliva in i hissen exakt samtidigt, See, Speaky och jag själv. Vi hörde redan i trapphuset att det var något på gång inne på apredaktionen. När vi slog upp dörren fick vi svaret. Hear No Evil var i full färd med att placera ut våra gamla fullsize pappfigurskompisar Shaq och Penny under basketkorgen. Vi kliade oss teatraliskt i våra apskallar, men han tittade inte ens åt vårt håll när han började prata:
– Han är klar. För bövelen, Shaq är klar.
Vi visste förstås att det var sant, eftersom en nyhet som kommer ut vid midnatt letar sig fram till en apa långt innan nio på morgonen.

Hear No Evil synade de båda 90-talshjältarna, där de stod i sina klassiska Orlando-kostymer, sen mumlade han nåt om att det är som folk säger; man ser smalare ut i långrandigt, i alla fall Shaq. Han postade upp framför The Diesel, tryckte bort bjässen med sin vänsterhand bakom ryggen och sträckte sin långa aphöger i luften.
– Mouse in the house!
Resten av förmiddagen fick vi ägna åt att mata honom med passningar. Där satt vi vid våra skrivbord och försökte jobba medan dövapan skrek efter bollen. Han höll på fram till lunch och mellan varven stack han backdoor, varpå Speak No Evil skickade in bulletpassningar med rätt adress. Varenda jävla gång.
Jag vet inte varför, men det här fick oss på bättre humör. Det gav oss nog till och med lite självförtroende.
Det tar vi med oss.

/Er Picky