Jag läser i Sportbladet att Carolina Klüft utnyttjas i rasistpropaganda på internet. Och det får mig att tänka på ett fenomen...
Läktarna är fullsatta, stämningen är magisk och så plötsligt, när ögonblicket är som mest perfekt, drar någon igång en ramsa som får i alla fall en liten apa på arenan att stanna upp.
De korta, framstötta ljuden får mig att känna mig hemma. Jag känner mig sprallig. De får mig att vilja hoppa upp och ner och överrösta dom alla med ännu gällare apljud (gärna i stigande skala). Men just när jag är på väg att flyga upp ur min stol hejdar jag mig, rynkar pannan och tittar mig bekymrat omkring.
Jag ser alltid samma sak, samma hat. Det är ingen hyllning, det är ingen glädjeyttring – det är ett högljutt hån mot en svart spelare. Och det är ett jävla sätt.
Varför håller de på så där? När alla vet att chimps är superior.
torsdag 29 november 2007
Hemligheten bakom apljuden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hejsan!
Över en natt blev jag titulerad som högerextrem, rasist, främlingsfientlig och vad mer det nu kan ha varit. Jag är emot globaliseringen och allt vad det innebär. Vad är det som är höger med detta? Och vad är extremt? Och är jag rasist för att jag inte tror att samhället klarar så mycket mer invandring?
Jag väljer att citera Jimmy Fredriksson, politisk redaktör på GT:
"Regeringen duckar fast den vet att situationen i storstädernas segregerade bostadsområden är en katastrof av trångboddhet och misär."
"I Sverige har vi formellt åsiktsfrihet, men den som tycker illa om immigrationspolitiken upptäcker ofta att deras debattinlägg och kommentarer censureras eftersom de tycker ”fel”.
Visst – detta är svåra frågor. Det är lättare, och lugnare, att tiga än att kasta sig in i en tabubelagd debatt.
Fast alla vet ju att problem aldrig går att tiga ihjäl."
Mvh,
Weine Berg,
den hemske mannen med bloggen som använt en tecknad bild på Carolina Klûft i ett montage.
www.rakryggad.net
Skicka en kommentar