Forza Borssén

Det här var väl inte årets största överraskning. Om det nu är sant. Det finns säkert monkeyhaters där ute som sitter och svär. Usch, säger dom. Och blä. Vi som sitter här på tipsychimpsredaktion med morgonrockarna och gubbiga tofflor på kan väl hålla med en smula. Inte om hatet mot apor, men det andra.

Sverige har kvalificerat sig för sitt femte raka mästerskap. Det är sensationellt. Read my text: sensationellt.
Resultat kan man inte argumentera mot.
Fotboll är, precis som kärlek, ingen bedömningssport. Det finns inga vaga premisser som avgör vem som vinner, det sitter inte en toksminkad kvinna med ryssmössa och håller upp en skylt med hur många poäng hon tycker insatsen är värd.
Den som gör flest mål vinner. Den som hånglar vinner.

Därmed inte sagt att det är rätt att Lars Lagerbäck får fortsatt förtroende. Lagerbäcks fotbollsfilosofi är i grunden korrekt. Bygg med defensiv och organisation, spela efter materialet och var förberedd.
Men vem har en annan filosofi?
Vilken tränare som tog över Sverige skulle säga: "Fuck this (jag utgår nu från att det skulle vara en utlänning). Jaeg troer einte att wi ska speila sa häwr. Wi ska speila 3-4-3 och satta in Mats Rubarth som forward".
Ingen, naturligtvis.
Det är 2007. Tränare med en enda uppfattning om hur fotboll ska spelas, en enda sida i pärmen, en enda sifferkombination i huvudet finns inte längre.

Så vår fråga är denna: Kan vi bli sämre? Och kan vi verkligen inte bli bättre?

Skulle vi med automatik få ett sämre resultat med en annan tränare? Här är fyra apor som inte tror det. Personalen skulle ju vara densamma. Vilket blindstyre som helst förstår ju att Zlatan måste vara med, att Fredrik Ljungberg fortfarande kan bidra, att Andreas Isaksson är duktig och att det inte finns en bättre vänsterback än Erik Edman med svenskt pass. Och spelarna har ju en viss del i framgångarna också
Så med samma personal och en modern tränare med en viss förståelse för att Zlatan är tämligen ensam i Blågult på sin nivå så tror vi att Blågult skulle nå minst lika bra resultat.

Alltså, sparka honom. Sparka Lagerbäck nu. Vad är klockan? Hej då. Sparka honom. Gör det.

Nu lät det väl hårt just där. Min första Grov lössnus sedan Ådalen 1931 tog överhanden. För fan, behåll karln då. Gör det. Men kom inte och säg att vi hade varit sämre med någon annan modern tränare. Eller att vi aldrig hade kunnat bli bättre. Bollen är är rund, har färre fält än när vi var små men går fortfarande i mål om du får en bra träff.

Avslutningsvis. Tipsychimps rankar våra topp 3 kandidater att ta över svenska landslaget i fotboll:

1. José Mourinho. Fräsigast i Europa. Klär sig fancy, äger säkert inte ens en träningsoverall, har ett ego stort som en gorilla och är en bevisad vinnare. Dessutom är han rolig. Ett minus är att han enligt Magnus Hedman har haft en viss, enligt Magnus Hedman, kontakt med Magnus Hedman, enligt Magnus Hedman. Det skulle i teorin kunna leda till ännu mer Magnus Hedman i tv och tidningar. Redan nu har han ju 18 timmar per dygn i tv och en garanterad sida i varje svensk tidning per dag. Enligt Magnus Hedman.
2. Jarl Borssén. Inte en fancy dresser som Mourinho har vi förstått, men rolig och oerhört skicklig på att gestikulera. Skulle kunna, utan ord, ge order ända ut till Edman och Ljungberg på vänsterkanten. Har enligt Wikipedia föreläst i försäljning och relationsteknik, två ämnen som svenska landslaget är i skriande behov av. Saxat från Wikipedia: Riktigt folkkär blev Jarl Borssén genom TV-programmet Gäster med gester som pågick i flera omgångar från 1982. En klassisk charad som Borssén utförde är Min vandrande njure pratar skit med bukspottskörteln. 'Nuff said.
3. Sven-Göran Eriksson. Behövs det verkligen en motivering? En kort då? Okej. Han är framgångsrik, flärdfull, erfaren, svensk och kan precis som Mourinho, och till skillnad från Borssén, har vi förstått, klä sig fancy.