The Big Three

Nej, men dra mig baklänges på en liten, liten vagn med ett dåligt hjul. Kvällspressen skriver NBA-basket! Var det där ett utropstecken alldeles nyss? Jo, jag tror det. Så upphetsad kan en apa som tar Dr. Pepper intravenöst bli en tisdagmorgon.

Sportbladet gör den redan gamla men i Sverige ouppmärksammade kopplingen mellan Bostons The Big Three och originalet The Big Three, som i resten av det här inlägget kommer att kallas för The Big Three.

Tipsychimps älskar The Big Ticket, Sugar Ray och The Truth. Men finns det ytterligare ett steg, någonting bortom älskar, någonting större och ännu vackare så är det vad vi gör när det gäller The Big Three.

Vi har sett Larry Legend försöka få någonting att hända med vänstern (alltså, vi kan inte ens börja skriva om Larry, så mycket rum finns inte på det internet), vi har sett nasty Kevin McHale gör 20, 30, upp emot 40 up and under-moves i en och samma match och vi har sett The Chief försöka hålla tillbaka leendet när någon ettrig rookie försökt snacka thrash med honom vid straffkastlinjen.
Och vi älskar, och till och med mer än älskar, The Big Three för det. Det finns inte en coolare trio inom basketen någonsin.

Du vill ha bevis? You got it. Tipsychimps rankar de tre coolaste NBA-triosarna någonsin. Det här är under vår livstid, den som mejlar exempelvis Cousy, Russell och Havlichek (som stal bollen och ännu inte lämnat tillbaka den, om jag förstått det rätt) får pälsen i mitt duschavlopp levererad till dörren.
Here we go:

1. Larry Bird/Kevin McHale/Robert Parish (Celtics, 1980-1992) Tre mästerskap, obändlig vilja, Birds mustash och glamour my ass. Den här tidens Celtics handlade inte style. Det handlade om att vinna och Celtics gjorde det med ett ostoppbart inside/outside game, inte med snabba uppspel och annat trams. Dunkar? Endast i undantagsfall.
2. Isiah Thomas/Bill Laimbeer/Dennis Rodman (Pistons, 1987-1993) Två mästerskap. Bad Boys var de enda som kunde stoppa Michael Jordan, även om det inte var snyggt alltid. I själva verket var det jävligt fult. Chimps love ugly. Många vill säkert ha in Joe Dumars här, men allvarligt, han var inte det minsta fräsig. Säg hellre Vinnie "The Microwave" Johnson i så fall.
3. Michael Jordan, Scottie Pippen, Horace Grant (Bulls, 1987-1993) MJ är förstås grejen här. Han var ju en hel trio i sig själv. Men Pippen och Grant (glasögonen, herregud, glasögonen) ska inte underskattas och hjälpte faktiskt Gud till sina tre första titlar. Man skulle kunna byta ut Grant här och snabbspola framåt och ta in Rodman i den här gruppen. Men Rodman är diskvalificerad på grund av sin andraplats.
4. Magic Johnson, James Worthy, Kareem Abdul-Jabbar (Lakers, 1983-1989) Vann också tre mästerskap och hade fantastiska duster mot Celtics på 80-talet. Skapade begreppet Showtime som tipsychimps senare gjorde till sitt eget.

Jag lämnar er med Larry Legend.