KG mördar tv-reporter...se och lär, Zlatan

Jag tror inte att det är fysiskt möjligt att bli coolare än Kevin Garnett. Först förnedrar han Knicks med 104-59, sedan skapar han denna omedelbara klassiker.
"Det Zlatan gör off air gör jag live i rikstäckande tv", tänkte KG. Och fortskred till att ge Craig Sager en verbal avrättning som fick Zlatans lilla påpekande om Ekwalls parfym att framstå som...well, svenskt blygsam.



Och här är Zlatans mellanmjölksvariant, när han tror att ingen ser eller hör, om ni nu skulle ha missat den.

Snälla Henke!

Tipsychimps håller inte på lag vi inte spelat på.
Lyckligtvis hade vi satt en nätt summa på Helsingborg i går och därför firade vi som om det vore 1999. Austria Wien besegrades med 3-0 och Hif är klart för 16-delsfinal.
Svensk fotboll kan ju. När Henke Larsson är inblandad.

Vad hette den där kampanjen som Sportbladet hade för att få Henrik Larsson att göra comeback i landslaget?
Snälla Henke?
Det var så va? Snälla Henke!
Jag har ingenting emot den kampanjen igen just nu. Han kommer att vara exakt lika bra i sommar när det är EM. Så vi kör väl igång då:

Snälla Henke!

Bättre film till Karalahti

Det här är ju för roligt.
Men snackar vi fängelser och att fly från dessa fängelser så kan vi bättre. Prison Break gick trots allt märkligt snabbt från fantastiskt till nja.
Tipsychimps rankar tre fly-från-fängelset-filmer som är bättre än Prison Break-boxen:

1) The Great Escape (1963)
Nazisterna samlar ihop flyktexpertna och samlar dem i ett superfängelse. Dålig idé. Steve McQueen är Captain Virgil Hills och coolast i världen. I verkligheten var 600 män involverade i flykten och de arbetade med den i över ett år.

2) The Shawshank Redemption (1994)
Morgan Freeman och Tim Robbins bondar. Otäck och varm och fullständigt briljant.

3) Escape From Alcatraz (1979)
Clintan är Frank Morris och vägrar stanna på den där jävla ön. Baserad, förstås, på en sann historia.

Explodera 2007/2008

Man älskar va?

För, säg, drygt tre år sedan satt vi och funderade. Vad fan ska hända? Sudden, Foppa, Lidas, Näslund, Alfie... Den gyllene generationen tynar bort sakta men säkert. Och bakom, bakom dom har vi inte ett smack. I princip.
Zäta är förstås lovande, Henke Lundqvist kan kanske lyckas (men målvaktsbranschen är svår), bröderna Sedin har sina ups, men också downs. Kronwall?
Vi darrade. Du darrade. Erkänn. Du såg slutet på en era. Dagen den där generationen slutar, då är det thank you very much for the coffee och så är vi bara statister i det fantastiska skådespel dom kallar NHL.

Vi såg slutet, vi skojar inte.

Men vi räddades av Henrik och Henrik. Och Daniel och Henrik. Och Johan. Och ett gäng till. Och fan, av Sudden och Lidas också. Och Nyllet och Alfie.
Tre och ett halvt år efter sommaren då vi somnade i fosterställning varje natt så är svenskarna i NHL lika bra som alltid.
Korrektur: Svenskarna är bättre.

De blågula har exploderat. Zäta river isär ligan, Påhlsson vann Stanley Cup åt Anaheim, Alfie äger fortfarande, Sudden äger fortfarande, tvillingarna är Vancouvers hopp, Honken är förstekeeper, Nyllet får den respekt han skulle ha haft sedan den dag han satte på sig skridskor för första gången, Enström hyllas i varenda gathörn och vi kan fortsätta så här hela natten lång.

Och så denna Henke Lundqvist. Sicken kung.
New York Rangers stjärna är trea i målvaktsligan i räddningsprocent (93,1), delad tvåa i antal segrar (12), tvåa i insläppta mål per match (1,81) och tvåa i antal hållna nollar (4).
Och det här i ett lag där han inte får någonting gratis, där ingen seger är en söndagspromenad genom Central Park.
Det är ruggigt stort.

I natt fick han vinna mot Islanders också. Det var på tiden.
Tipsychimps säger grattis.

Att ta rygg på den heta apan

Pressmeddelande från Hear No Evils kontorsstol

Okej. Det här är, som man säger på engelska, the deal:
Ibland är man för mycket apa och för lite spelare.

Ett bra exempel på detta är Hear No Evil. Jag är Hear No Evil - och man kan ju tro att jag har knäck i lurarna. Det var inte för så länge sedan som de andra aporna sa åt mig att ta det lugnt efter en katastrofal spelnatt. Det gjorde jag inte. Det gör jag inte. Och jag är fortfarande totalt iskall.

Det betyder sannerligen inte att jag är allmänt dålig (kolla mitt record och notera hur stark jag var ett tag). Men precis som basketspelare, hockeyspelare, fotbollsspelare och plocke pinn-spelare så kan man vara ur form.

Jag är så ur form att jag är ur ur form.

Därför är det så underbart att vi lever i en kvartett. Fallerar en, så fixar en annan biffen. Just nu är Speak No Evil och Pick No Evil så heta att de bränner hål i våra svindyra kontorsstolar (av skinn, men inte äkta skinn - stolarna är hologram).

I spelets och sportens värld är det aldrig dumt att ta rygg på den som är het.
Så gör det.
Ta rygg på de heta aporna.
Gör det.

Men glöm inte bort Hear No Evil, eller See No Evil heller för den del. Vi fortsätter lira, fortsätter tipsa och vi kommer tillbaka. Det har vi alltid gjort tidigare och det kommer vi alltid att göra.

Peace.

Favre vs. Romo

Inför nattens stora showdown i NFL dammar jag av den här helt underbara Brett Favre-historien. Deion "Prime Time" Sanders, en av tidernas absolut bästa cornerbacks, helt otroligt vindsnabb och förmodligen det närmaste man kan komma utopin "shutdown corner", delade med sig av sitt favoritminne av Favre i en tv-sändning förra säsongen:

"He's the smartest quarterback I've ever played against in my life. I remember one year, when I was in Dallas and Green Bay was coming into Texas Stadium. I was excited all week because they put in a backside corner blitz for me and I knew I was going to have an opportunity to sack Brett Favre.
In the game, it was time. I crawled up to the line and started coming. But right before I got there, he released the ball, and as he was releasing the ball - as he was releasing the ball - he said to me 'I knew you were coming, Prime!' I mean he was saying that and throwing the ball in the same motion. I just turned around and walked back to the huddle laughing my butt off."

Darrar underläppen nu, Harald?

Vi snackade på just denna blogg om hjärta och stolthet innan match. Hur de flesta bottenlagen trots allt har det, men att Brynäs saknar det.
Vad händer?
Fråga Tommy Sjödin, Olof Östblom eller Andreas Dackell.
Brynäs viker ned sig totalt och faller med 8–3 mot Färjestad i Karlstad. Det är väl inte världens roligaste match för ett lag i poängbehov, men 8–3?
Jag önskar att tipsychimps hade lösningen åt er Brynäs, men det har vi inte. Vi har inte en jävla aning.

Samtidigt, inte så många mil bort, visade Luleå just det där man inte riktigt kan ta på men som är så viktigt. Hjärta och stolthet. 6–0 borta mot Frölunda är... Ja, fan vad är det? Det är grymt, det fräsigt, det är Pelle Bäckmans avskedssång. Tror vi.

Mora slog HV 71, precis som väntat, men Skellefteås match i Södertälje var svårare att tippa.
Vi trodde på SSK, men pressen i den så kallade ödesmatchen blev uppenbarligen för stor. SSK såg segt ut, tog långa burskydd med underläge 0–1 med tre minuter kvar, försökte spela metodiskt.
Man skulle ha höjt tempot från start istället. Tvingat Skellefteå att att vara på tårna och att agera. Nu kunde Skellefteå bara vänta in Södertälje. Styra ut dom. Styra bort dom.

Djurgården slog Modo. Och vi kan inte annat än tro att Harald Lückners underläpp darrar just nu.

Vad det nån mer match? Inte? Jo? Eller? Just fan. Timrå–Linköping. Den också, ja. Jaja.

UPDATE:

Per Svartvadet blev pappa sent i går kväll och spelar i matchen mellan Djurgården och Modo. Spelet på Djurgården, som Hear No Evil satt, är därmed inte lika starkt. Men det är fortfarande Djurgården som gäller.

Elitserien i dag

Det ser ju för lätt ut.
Det är det aldrig.
Men vi kan låtsas.
Låt oss göra det.

Djurgården-Modo
Lückner? Hör du det där? Det är Kent Forsberg som vässar skäggtrimmern. Börjar du inte vinna regelbundet så sitter du snart i en i en gummibåt i Öviks skärgård. Och Kent sitter i dit flådiga kontor i Swedbank Arena och pillar med formationerna.
Djurgården är rätt bra just nu och när Modo antagligen saknar Svartvadet igen, plus 37 backar, så blir det jobbigt för Modo.
Tips: 1 (och Lückner sågar spelarna, domarna, publiken, arenan, Seven Eleven, det där magasinet som ligger i stolsfickan på flyget och slutligen sig själv... nä, inte sig själv, men resten av världen).

Frölunda-Luleå
Jag såg att det var sju år sedan Luleå vann i Göteborg. För sju år sedan kom Sisqos "Thong Song". Jag tycker att sambandet är otydligt, men samtidigt är det ett stycke fakta vi inte kan blunda för.
Vad krävs för att Luleå ska vinna i kväll? Generellt frispel av Frölunda. Göteborgarna måste ta utvisningar, ha otydliga linjer i spelet, ha dåligt målvaktsspel och någon dåre från fornstora dar i båset. Det sistnämnda har dom redan. Men det räcker inte för Luleå i dag.
Tips: 1 (och Pelle Bäckman glömmer ta sin rabiesmedicin i andra pausen vilket leder till att han slutar skrika ord, utan skriker bara... ljud, som öööööh och aaaaargh).

Färjestad-Brynäs
Visst saknar man Leif Boork? Det var ju inte hans fel visade sig, eller? Jo, det var visst hans fel. Nu är det någons annans fel. Men fel är det. Brynäs, som vi konstaterat på den här bloggen åtskilliga gånger, är inte bättre än så här. Kraven på klubben inifrån och utifrån var för stora. Det få man betala för.
Färjestad är stabila nu. Tacka Tommy Samuelsson för det.
Tips: 1 (trots att Rolf Lassgård använt sina skådespelarkunskaper och mimat en seger i omklädningsrummet innan match för att ge spelarna inspiration).

Mora-HV 71
Det här känns lite som en fälla va? HV 71 har vunnit två raka mot Frölunda och har Färjestad i nästa match. Då kanske tankarna finns någon annanstans än i FM Mattsson Arena.
Mora har några prylar som jag tycker att alla bottenlag utom möjligtvis Brynäs har. Mora har hjärta och stolthet. Det är det som får spelarna att slita och vara ett hot i varje match. Skellefteå, Södertälje och Luleå har det också.
Tips: 1 (och det kan jag inte motivera bättre än så här).

Södertälje-Skellefteå
Perra till Färjestad tror jag inte stör Skellefteå för fem öre. Då tror jag att laget är betydligt mer skakat över hur uselt man är. Södertälje vet hur det känns, men nu har man haft lite flyt och tuppkammen har växt. Jag läste någonstans att det här var en ödesmatch. Jag vet inte. Det skiljer tre poäng mellan åttan och tolvan efter 23 av 55 omgångar. Det känns som det finns lite mer tid.
Men bara lite.
Tips: 1 (och Skellefteå värvar inom en vecka).

Timrå-Linköping
Elitseriens största gåta måste vara Timrå. Man har ett betydligt mer komplett lag än exempelvis Linköping - och ligger ändå åtta poäng efter. Varför? Kan det, finns det en risk, skulle det möööjligtvis kunna vara så att... Challe Berglund inte är framtiden? Hemska tanke.
Linköping imponerar över hela isen och är på gränsen till äckligt just nu. Den där vackra men grymma offensiven är förstås vad som propellerar laget till toppen, men defensiven gör LHC till en verklig utmanare om guldet.
Tips: 2 (och ständigt denna Tony Mårtensson).

Avslutningsvis så läser vi det här om domarna. Vi är på domarnas sida. Tänk er att ha den där arbetssituation. Fy fan. Heja domarjävlar!

Hemligheten bakom apljuden

Jag läser i Sportbladet att Carolina Klüft utnyttjas i rasistpropaganda på internet. Och det får mig att tänka på ett fenomen...

Läktarna är fullsatta, stämningen är magisk och så plötsligt, när ögonblicket är som mest perfekt, drar någon igång en ramsa som får i alla fall en liten apa på arenan att stanna upp.
De korta, framstötta ljuden får mig att känna mig hemma. Jag känner mig sprallig. De får mig att vilja hoppa upp och ner och överrösta dom alla med ännu gällare apljud (gärna i stigande skala). Men just när jag är på väg att flyga upp ur min stol hejdar jag mig, rynkar pannan och tittar mig bekymrat omkring.
Jag ser alltid samma sak, samma hat. Det är ingen hyllning, det är ingen glädjeyttring – det är ett högljutt hån mot en svart spelare. Och det är ett jävla sätt.
Varför håller de på så där? När alla vet att chimps är superior.

Hot as a pistol

Jag har spelat på basket ett antal år nu. Och jag älskar varje krona jag tjänar. Skulle jag lika gärna kunna tjäna dem på börsen? Antagligen. Men vad det handlar om är kärleken till spelet. Det handlar om hopp. Det handlar om drömmar som uppfylls. Det handlar om magiska ögonblick där leken blir större än allt annat.
Låt mig få presentera ett sådant, numera legendariskt, ögonblick.

Man är idiot

Man ringer sina närmsta vänner. Man städar fint. Man går till affären. Man köper chips. Man köper folköl. Man öppnar dörren när vännerna ringer på. Man har tagit fram finskålen för att ha chips i. Man ringer pizzerian. Man hämtar en Vesuvio, en Bussola och två Hawaii. Man tackar för att man har så enkla vänner. Man äter. Man skrattar. Man minns uttagningen till länslaget. Man säger ”Fan, hade jag tränat lite hårdare... Det där kunde ha varit jag”. Man pekar på Didier Drogba på tv-skärmen.

Vem är man?
Man är jag.
Jag är en idiot.

För sen åkte man på en Käftsmäll De Luxe när Chelsea lustmördade Rosenborg. Och, ja, det var ju fint att se, men vi ville ju se norrmännens raseri. Vi ville se Rosenborg chocka fotbollsvärlden. Igen.

Istället fick vi se Drogba fira sin mål genom att huttra, för att illustrera hur kallt det var.
Det var inte så jävla varmt i tv-soffan heller.

Avslutningsvis: Kul för Rosenberg.

Den lilla råttan

Petter Furuseth-Olsen till AIK. Hmm... Det tror jag ju vad jag vill om. Det enda som tycks hålla ihop historien är väl egentligen att Daniel Nannskog kallade honom för en liten råtta (och att AIK, obviously, är Gnaget).

Som allra, allra mest kan vi tänka oss att det här är en ”krok”. Antingen från AIK, som vill veta vad fansen tycker om Furuseth-Olsen, eller från en agent som vill höja intresset för den lille liraren eller bara väcka medvetandet. Furuseth-Olsen har ju ramlat av radarn en smula.

Så vi säger ett rungande NEJ! Furuseth-Olsen ska inte till AIK. Största anledningen till det är inte att han är en liten råtta, utan att AIK ska ha något bättre.

Mein gott, herr Pettersson

Jag trodde vi var överens. Jag trodde att allt var klappat och klart. Vi var en enad värld med blott en fiende: Håkan Loob.
Men så känner man hur det bränner till i ryggen, och så sitter den där, getingens jävla gadd.

Vi, världen alltså, har sedan länge varit på det klara med att elitserien i ishockey måste utökas till 14 lag. Jag orkar inte gå in på alla fördelar, men det rör bland annat ekonomi och fortlevnad.
Alla var redan från början med på tåget, i princip. Frölunda gnisslade lite, men när de i fjol själva råkade ligga på kvalplats en stund så ändrade man sig plötsligt. Konstigt, va?

Så kvar på den ruttnande barrikaden, ett monument över en tid som borde flytt för länge sedan, stod Håkan Loob och såg dryg ut. Han var den siste. Ja, inte Loob personligen, men vi gillar att hänga upp saker på honom, han har trots allt ett väldigt omnipotent sätt. Men Färjestad, med en barrikadernas flaggviftare Loob i spetsen, var i alla fall den sista klubben som sa nej, nej till framtiden. Färjestad är, med andra ord, en ensam bromskloss.

Men då dyker den här lallaren upp och ställer sig bredvid Loob och viftar med flaggor. Herregud. Vi var ju överens.

Pettersson tycker att elitserien är för tråkig och att två lag till skulle göra den ännu tråkigare. Kanske använder han en överdrift för att bevisa en poäng, men vi blir upprörda ändå.

Hitta den sport, den liga, där det inte spelas tråkiga matcher ibland. Det går inte. Serie A? Hm. Premier League? Jo, tjenare. NHL? Inte en chans. Plattmatcher händer och kommer för alltid att hända. Några lag kommer alltid att uppträda krampaktigt i vissa situationer. Alla kan inte vara HV 71 och toppa tabellen.

Herr Pettersson på SPORT-Expressen menar att Mora och Brynäs är värst av alla tråklag. De är lagen som i princip rånar besökarna på pengar. Men tyckte han det i serieinledningen? När Brynäs spöade Linköping med 9-1? Och how about Modo, som spelar tråkigast i serien? SSK som går för 0-0 i varenda match? Skellefteå och Luleå, bottenlagen? Ska vi till och med banta serien till åtta lag? Eller sex lag?

Nä, fan.
Final direkt.
HV 71 mot whoever som är tvåa just nu. Klart och betalt. Inget tjafs. Då slipper vi alla de här jävla omgångarna också.

Zhowtime

Men snälla nån.
Man kan se det hur många gånger som helst. Inter i Turkiet, Champions League, Zlatan i sjuuukt bra form... Klart som fan att någonting fantastiskt kommer att hända.

Kylan, my hairy friends, kylan.
Generellt så älskar man fräcka grejer i hög fart och fräcka vrickningar och dribblingar som vrider försvarare ut och in. Det där som visar ett utomjordiskt tekniskt kunnande, som får små barn att börja spela fotboll, att börja älska fotboll. Men ibland kan mental kyla vara ännu vackrare.

Bara Zlatan kan få att göra ingenting se ut som allting jag någonsin drömt om att få se.
Sedan är ju avslutningen inte dum heller...

UPDATE: Nu visar det sig att Zlatan är clever som en räv också. Helt rätt.

Larsa Pippen

Okej, en grej till. Vi kan inte sluta fnissa åt det här. Men faktum är alltså att Scottie Pippens fru heter... Larsa.
Hon heter Larsa.

Ja, herregud. Här är ett till klipp med Pippen. Ni som var med på den tiden minns den här incidenten. Det är en av de fräsigaste dunkarna vi vet.

Pippen-frossa

Trodde ni vi hade behandlat Pippen klart? Nä, det har vi inte. På kontoret kommer vi att ha Pippen-festival varenda dag fram till det som redan nu har döpts till "The Game".

Båda kvällstidningarna, tipsychimps ledstjärnor, slår till stort i dag. Sportbladet har två hela sidor med en jättebild på Pippen där han är på väg att dunka på Mark Jackson. Fantastiskt förstås, att få så rejält med svensk (nåja) basket i tidningen.
Men vi reagerar på några saker (även om vi klättrar omkring bland skrivborden och skriker av lycka).
Som den starting five som Bulls enligt Sportbladet hade när man tog tre raka titlar mellan 1996 och 1998.

Point guard: Pippen.
Shooting guard: Jordan.
Small forward: Kukoc.
Power forward: Dennis Rodman.
Center: Luc Longley.

Ser ni felet? Klart ni gör. Det är lite tunt på guardsidan där och vi ser inte riktigt hur man ska fördela uppgifterna.
Naturligtvis ska Kukoc bort och Ron Harper in. Harper, hur kan man glömma Harper? Han var ju limmet som höll dem samman. Utan hans försvarsspel och skytte hade det gått åt skogen.

Tipsychimps kontrollerar naturligtvis våra fakta, så innan någon för för sig att mejla eller kommentera: Den uppställning som Sportbladet presenterade startade verkligheten matcher för Bulls. Men bara fyra matcher på tre säsonger...
Harper, dammit, Harper.

Jordan trollar fram två gratispoäng

Pippen, Pippen, Pippen. Överallt denna Pippen.
Jag kom plötsligt att tänka på mitt favoritklipp med Pippen (fast MJ stjäl showen).
Och det har ni här. Varsågoda.

Genialiskt, Sundsvall

Har han tränat? När rörde han en boll senast? Kommer han orka lära sig ett enda av Sundsvalls spel? Eller skiter han helt i allt utom cashen?

Jag vet inte. Jag bryr mig inte. Det enda jag vet är att Sundsvall Dragons värvning av Scottie Pippen är ett genidrag. Svensk media skiter rätt hårt i basketen, men nu gick den från total medieskugga till toppnyhet på snart sagt alla svenska sportsajter. För en enda match. Kudos till Sundsvall Dragons organisation och dess general manager Anders Jansson, som lyckats ro i detta i land. Nu kan Jansson sockra biljettpriserna och se kulorna rulla in.

Bevakningen i ett annars sömnigt basketjanuari kommer nå rekordnivåer den inte nuddat sedan, säg, OBOL-skandalen och dessförinnan Magic M7-köret. För en enda match. Vågar vi hoppas på SVT-sändning av matchen mot Akropol, månntro?

Och ja, for the record – Pippen kommer spela brallan av alla andra den 11 januari. Inklusive sina lagkamrater.

Elitserien – nya Ryssland?

Jaha, så NHL-avtalet ska diskuteras. Flera starka krafter inom svensk hockey anser att det finns stora brister i detta avtal.
Det må vara sant, men att tro att en skrotning av avtalet ska göra elitserien jämförbar med ryska ligan, som Sportbladet antyder, är inte realistiskt på något sätt. De pengarna kan vi inte mäta oss med.
Vad kommer det resultera i då? Tja, en jävla massa korttidskontrakt, om du frågar mig.