Frysare

Jag vet inte hur många av er som var på Fryshuset på fredagkvällen, men jag gissar mindre än 10 procent.
Hursomhelst.
Ni borde ha varit där.
Det var en rysare, om jag nånsin sett en.

Let me take you back.
Det är cirka 20 sekunder kvar av matchen. Ställningen är 80-80 och det är Jämtlands boll. Av nån anledning, antagligen matchup, så får Luka Marolt bollen i Jämtland, inte Andrew Mitchell.
Marolt tar ett svårt avslut med drygt 15 sekunder kvar.

Tjoff. Bollen går i. Fem bananer till Marolt.

08 tar timeout. På 08:s inbound tar Jämtland en foul (Marolt) och 08 får två straffar utan ett ens en sekund går. -1 banan till Marolt.
08 sätter båda.

82-82 och Jämtlands boll. Andrew Mitchell får den, och har gott om tid på sig, men gör något oväntat. Han försöker hitta Tommy Johnson med ett korkat pass. 08 bryter och Jerel Blassingame försöker sätta en trea at the buzzer. Från mittcirkeln.
Vad är grundregeln här?
Aldrig foula, eller hur?
Jämtland missade det kapitlet.
Jämtland foulade och vid ställningen 82-82 och med en sekund kvar så får 08 tre (tre, tres, treinte, drei, three) försök att avgöra. Jerel Blassingame kliver fram.

Försök 1: Miss.
Försök 2: Miss (nu börjar 08-folk tycka att det är varmt i Fryshuset).

Försök 3 lever sitt eget lilla liv. Bollen lämnar Blassingames hand och studsar, rullar, studsar lite till och rullar... och ramlar, ja, ramlar, ner i korgen.
En sekund kvar.
83-82.

Ja, man kan säga så här: Jämtland slarvade bort den här segern.

Random notes från 08-Jämtland:
Tipsychimps fanns bara på en match. De andra har vi svårt att kommentera:

* My name is Hear No Evil and Andrew Mitchell is the madderfackin' truth. Quote me on that. Nu glömmer vi sista minuten, när han kastade bort en boll och hans sista skott blev blockat av Blassingame (en prayer, men ändå). Vilken jävla spelare.

* Yasin Merzoug ser ut som en coaches dream. Lite som när Celtics tog in Sam Cassell. Förutom att Merzoug faktiskt bidrar.

* Micke Lindqvist är i normala fall kallast i stan. Jag har aldrig sett karln det minsta nervös i crunch time. Men när han stod på sidlinjen, skadad, så var det en annan sak. Lindqvist bar sina känslor på utsidan av sina street clothes.

* Egal Saleman är rätt skön. Är jag den sista som upptäckt det? Antagligen.