Apa äter kråka

Sverige–Georgien 61–59 och konversationen lyder ungefär så här:

Jag: Jag var ganska way off i min prediction, kan man säga.
Hear No Evil: Det kan man säga.
Jag: Vilket inte var första gången, kan man också säga.
HNE: Det kan man också säga.
Jag: Och säkert inte den sista.
HNE: Det kan man definitivt säga.

Men – idag äter jag gärna kråka. Vilken match av svenska basketlandslaget! Inte för att jag tror att min sågning av lagets chanser hade någon som helst betydelse, men det kändes ändå som att killarna kom ut med nånting att bevisa.

För många gånger har Sverige varit i sådana här situationer förut.
För många gånger har vi lagt oss ner och dött – utan en kamp.

Den här gången var det Sverige som tog kommandot. Efter en skakig start var det inget snack om saken – Sverige var bättre än det tunga, tuffa, namnkunniga Georgien.

Man ska komma ihåg att många av spelarna i landslaget inte ens skulle vara med egentligen, men att de lojalt ställt upp och blött för tröjan när andra, större och mer välbetalda, så kallade stjärnor tackat nej. Den här segern är minst lika mycket Serkan Inan och Thomas Massamba (vilken improvement han visar!) som den är Jonas Jerebko. Och Lesli Myrthil, som alltid är 100% fajt och inställning oavsett om motståndaren heter Björn Larsson-Hillgren eller Zasa Pachulia.

Att hålla Georgiens stjärntrio Ellis-Tskitishvili-Pachulia på 17 poäng – och tvinga det georgiska laget till 17 turnovers mot svenskarnas 9 – är produkten av en massiv laginsats.

Men jag kan ändå inte undgå känslan av att Jonas Jerebkos utveckling och närvaro har gett landslaget en extra edge. Idag skjuter han 2 av 11 från golvet – inga siffror som tar någon till NBA... – men han har ändå en begynnande superstar-aura kring sig. Motståndarna har stor respekt för honom. Han går för spel som 99 av 100 svenska spelare inte ens skulle fundera på.

Jag minns den där gamla dokumentären som Jacob Hård gjorde med landslaget inför EM 2003. En oroad Enjebo stod i omklädningsrummet i halvtid eller efter en förlust, jag minns inte riktigt, och läxade upp snälla svenskar.
"Och Martin, när du kommer på breaket måste du dunka – du kan inte göra en layup. Annars blir du blockad. Det här är inte Basketligan", sa Enjebo till Ringström (som fem år senare är en av landslagets bästa spelare).
Men Jerebko, han skulle aldrig drömma om att försöka en layup i ett sånt läge. Han ser bara dunken, han vill ha den, han kräver den.

Men återigen, hatten av till hela landslaget. Stora som små hjältar. En dag som denna ligger kråksmaken väldigt bra i munnen.

Så vad händer nu? Ja, om den här segern var en stormatch så måste Sverige senare göra en omöjlig bragd – slå georgierna i deras egen kula. För nu lär Georgien inte tappa en enda poäng till i kvalet. Men först och främst gäller fullt fokus på Luxemburg för svenskarna. Det s-k-a vara en seger, men konstigare saker har hänt än förlust där om man inte kommer med 100% inställning.