5. Timrå

Nu tror ni att vi är galna. Timrå? Femma?
Laget som tappat en trio framträdande landslagsmän i Riku Hahl, Sanny Lindström och superdansken Peter Regin?

Yes.
Men vi är inte galna, tvärtom.
Vi är mycket inte galna.

Förra säsongens Timrå levde på en igelkotts defensiv och en opportunistisk offensiv. I klartext: Pär Styf, Sanny Lindström och Kalle Koskinen vann kampen – Riku Hahl, Mika Pyörälä och Peter Regin tog chansen.
Det där rimmade nästan.

Och laget knep en femteplats – trots att Timo Pärssinen missade 19 matcher i grundserien, trots att Jonte Hedström missade 37 matcher och – vi rullar vidare på samma tema – trots att Fredrik Hynning missade nästan 38 matcher.
Det är också tre landslagsmän.

Den här säsongen, förutsatt att skadorna inte blir lika allvarliga, blir sannolikt ett steg tillbaka. Ett litet steg. Ett litet mockasinsmygsteg tillbaka.
Men nu pratar vi kvalitetsmässigt, inte tabellmässigt. I tabellen ligger man kvar på den trygga femteplatsen.

Förresten så måste vi nämna Johan Andersson. Han är grym. Done.

Värvningarna: Timrå lämnade spenderbyxorna i garderoben i somras. Backen Dennis Persson kan bli något, kollegan Tomas Skogs är redan etablerad och dessutom underskattad och Mikko Lehtonen, han är efterlängtad.

Timrå har saknat en offensiv kraft i backuppsättningen. I fjol skulle Jyri Marttinen vara den backen, men när det lossnade för honom var han redan bortslängd – och Skellefteå drog nytta av honom i stället.
Lehtonen kan göra en hel del poäng och blir därmed länken mellan den täta defensiven och den talangfulla offensiven.

Det stinker panikvärvning om finske forwarden Toni Mäkiaho. Två mål i genrepet mot Mora drar vi inga stora växlar av. Men kanske kan han klampa in i en nyttig nisch som tuffing i ett ganska snällt forwardsgäng.

Förlusterna: Om en landslagsspelare kan vara underskattad så är Sanny Lindström definitionen. En rejäl back som aldrig viker sig, en auktoritet som leder laget i varenda skär han tar och varenda tackling han delar ut.
Den typen av back som alla framgångsrika lag måste ha.
Jag ser inte en ersättare till Sanny i dagens Timrå.
Riku Hahl är en av elitseriens absolut bästa spelare. Det behöver vi inte ens diskutera. Peter Regin var bitvis fenomenal i fjol.

Timrå har fortfarande bra spelare. Men flera av dem får ta på sig nya, jävligt viktiga roller. Vi är inte säkra på att alla kallade klarar av det.

Prognos: Det här är Challe Berglunds säsong. Timråtränaren gjorde inget dåligt resultat förra säsongen, men i det här tidevarvet krävs något extra med såna namn som Challe hade. Tålamod är inte en elitserieklubbs största styrka.

På papperet är Timrå lite svagare i år. I verkligheten kan det bli tvärtom. Men det där är ett stort KAN.
Johan Andersson kanske blir ännu bättre och Magnus Pääjärvi-Svensson (som numera väger 90 pannor) blir definitivt bättre och Oscar Sundh och Tomas Skogs kan blomma ut på allvar och Jonte Hedström kanske alltid borde ha varit center och Petr Tenkrat lär ju ösa in poäng och Eric Moe kan explodera och.. och... och...

Timrå är ett lag med många frågor och många om. Går det åt rätt håll i merparten av fallen så är femteplatsen vikt åt medelpadingarna.