In the huddle

Han är mycket blekare och något tunnare, men Hear No Evil är vår Kevin Garnett.
Ingen kan snacka upp en stämning som apan med lurarna. På de dagliga genomgångarna i mötesrummet är det han som går runt och viftar med sina långa armar, samtidigt som han talar till oss andra. Ibland skriver han något på whiteboarden (ja, vi har äntligen bytt ut vårt rullblock), alltid med stora bokstäver, samtidigt som han ljudar ordet högt för sig själv. När han skrivit färdigt sätter han den hårdaste punkten du kan tänka dig, för att sedan trumma med pennspetsen på samma ställe, som om han ville knacka hål på tavlan.
Vi andra lyssnar. Det gör vi alltid.
Ja, han är sannerligen vår inspirationskälla och drivkraft, den där hörselskadade apan.

Celtics har ingen Hear No Evil, men de har alltså Kevin Garnett. Och han är minst lika viktig. För Celtics alltså, inte för oss.