Explodera 2007/2008

Man älskar va?

För, säg, drygt tre år sedan satt vi och funderade. Vad fan ska hända? Sudden, Foppa, Lidas, Näslund, Alfie... Den gyllene generationen tynar bort sakta men säkert. Och bakom, bakom dom har vi inte ett smack. I princip.
Zäta är förstås lovande, Henke Lundqvist kan kanske lyckas (men målvaktsbranschen är svår), bröderna Sedin har sina ups, men också downs. Kronwall?
Vi darrade. Du darrade. Erkänn. Du såg slutet på en era. Dagen den där generationen slutar, då är det thank you very much for the coffee och så är vi bara statister i det fantastiska skådespel dom kallar NHL.

Vi såg slutet, vi skojar inte.

Men vi räddades av Henrik och Henrik. Och Daniel och Henrik. Och Johan. Och ett gäng till. Och fan, av Sudden och Lidas också. Och Nyllet och Alfie.
Tre och ett halvt år efter sommaren då vi somnade i fosterställning varje natt så är svenskarna i NHL lika bra som alltid.
Korrektur: Svenskarna är bättre.

De blågula har exploderat. Zäta river isär ligan, Påhlsson vann Stanley Cup åt Anaheim, Alfie äger fortfarande, Sudden äger fortfarande, tvillingarna är Vancouvers hopp, Honken är förstekeeper, Nyllet får den respekt han skulle ha haft sedan den dag han satte på sig skridskor för första gången, Enström hyllas i varenda gathörn och vi kan fortsätta så här hela natten lång.

Och så denna Henke Lundqvist. Sicken kung.
New York Rangers stjärna är trea i målvaktsligan i räddningsprocent (93,1), delad tvåa i antal segrar (12), tvåa i insläppta mål per match (1,81) och tvåa i antal hållna nollar (4).
Och det här i ett lag där han inte får någonting gratis, där ingen seger är en söndagspromenad genom Central Park.
Det är ruggigt stort.

I natt fick han vinna mot Islanders också. Det var på tiden.
Tipsychimps säger grattis.