Brady vs. Manning

En och en halv timme kvar - Tipsychimps.com är inte sämre än att vi späder på Brady vs. Manning-hypen. Här är NFL:s 10 bästa quarterbacks i apans bok.

1) Tom Brady, New England Patriots.
Cool, calm and collected. Så trygg, så självsäker och så medveten om allt som händer på planen. Var högeffektiv när han hade ett hopplock av wide receivers som New England hämtat från typ Överskottsbolaget, och nu när han har riktiga hot i Moss, Welker och Stallworth är Brady rätt och slätt skrämmande. Duktig passare, scouterna säger att han faktiskt kastar bollen snyggare än Manning - det vill säga med en tajtare spiral. Men Brady för min del handlar inte så mycket om teknik och fysiska verktyg som han handlar om extraordinära ledaregenskaper. Tre ringar talar för det.

2) Peyton Manning, Indianapolis Colts.
Egentligen är de 1a och 1b, Brady och Manning. Åtminstone sedan Manning vann sin välbehövliga titel förra säsongen. Det visade att han inte har några mentala tillkortakommanden kvar. Om du är ett motståndarfan hatar du antagligen Manning när han står där innan bollen sätts i spel, ändrar allting vid line of scrimmage och läser sönder motståndarlagets försvar. Mycket av hans framgångar grundläggs ju där, innan bollen är i spel, tack vare hans enorma fotbollsintelligens. Sedan kastar han bollen stenhårt och till rätt receiver. Som ledare ställer han höga krav och låter sina medspelare veta när de gör fel. Kan ibland bli lite för grinig, vilket suger energi ur medspelarna. Men även detta har Manning börjat jobba bort.

3) Carson Palmer, Cincinnati Bengals.
Kom tillbaka enormt starkt från sin knäskada förra säsongen och blev den förste quarterback i Bengals historia som passat för över 4000 yards. Han kommer bara utvecklas som ledare, men för att han ska kunna ta steget upp till den absoluta toppkategorin där Brady och Manning huserar så måste organisationen börja fatta hur man bygger ett fotbollslag.

4) Brett Favre, Green Bay Packers.
Den gamle kan än. När Favre har kul är han ett helvete att möta. Så enkelt är det. Nu när Packers har ett respektabelt lag igen och har en del vapen att välja bland offensivt, så är de halvvägs till slutspelet. Han kommer alltid göra misstag, det ingår i hans hyperaggressiva och attackerande spelstil. Men i mina ögon finns det inte många större ledare inom lagsporter överhuvudtaget.

5) Ben Roethlisberger, Pittsburgh Steelers.
Vissa jojo-tendenser i sitt spel, men har en härlig, positiv attityd som gör att han får med sig sina lagkamrater. Har god armstyrka, är hyggligt träffsäker men framförallt står han starkt i pocketen och är svår att bringa ner. Väldigt mobil för sin storlek (196 cm/114 kilo).

6) Donovan McNabb, Philadelphia Eagles.
Innan skadeeländet började var han i den absoluta eliten, och skuggade Brady och Manning i toppen. Han har visserligen utvecklats enormt som pocket passer, men det är inte utan att man undrar om det är på bekostnad av viljan/impulsen att springa när det behövs. Eagles som lag är i en tuff situation just nu och det är inte osannolikt att de har en ny starting QB nästa säsong. I så fall kommer det lag som plockar upp McNabb få en rutinerad, tuff quarterback som vet hur man vinner matcher. En sak man ofta glömmer när man kritiserar McNabb är att han aldrig haft en riktig go-to-receiver förutom Terrell Owens innan denne snackade sig ut ur Philadelphia.

7) Marc Bulger, St. Louis Rams.
Har de fina siffrorna, Pro Bowl-utmärkelserna etc - men saknar den naturliga tuffhet som de sex spelarna före honom på den här listan besitter. Lite tunn, kastar inte de bästa djupa bollarna. Men har utvecklat ett fint samarbete med sina mycket skickliga receivers.

8) Tony Romo, Dallas Cowboys.
Jag vill se mer från Romo i de matcher då det verkligen räknas innan jag hyllar honom som en av NFL:s bästa. Punkt.

9)Matt Hasselbeck, Seattle Seahawks.
Urtypen av det man brukar kalla "a student of the game". Intelligent, ser planen bra och träffar sina receivers på rätt ställen - inte minst på kortare och mellanlånga passningar. Har dragit ned på misstagen och gör ett bättre jobb med att styra matchen dit hans coacher vill, numera. Han har inte verktygen för att bli någon riktig superstjärna, men han är en fattigmans Tom Brady och Seattle är nog ganska nöjt med det.

10) Michael Vick, Atlanta Falcons (typ).
Jo - han ska vara med här, trots att det är tveksamt om han någonsin kommer spela en enda NFL-match igen. Vick fick alltid ta en massa skit för än det ena, än det andra i Atlanta. Och visst, han var aldrig någon särskilt träffsäker passare och hans hängivenhet till sporten och att utvecklas kan ifrågasättas. Men väl på planen var Vick en fruktad och effektiv playmaker, rätt och slätt. Den som tvivlar på vad han betydde för Atlanta behöver bara titta på vart laget är idag, utan Vick. Falcons är ett fattigt byggt lag fullt utav hål. Vick kompenserade för de många hålen, inte minst på den offensiva linjen, med sin spelstil.